På denna blogg kommer jag som gammal hårdrockare att blogga om både nya och gamla hårdrocksgrupper och artister. Jag kommer att blogga om populära, anonyma och annorlunda grupper och artister. Jag kommer att recensera artister och skivor. Allt är mina egna värderingar. Hoppas Du har en trevlig läsning!
Headache - Paradise
Det har kommit en hel del kommentarer om vilhelminagrabbarna(numera gubbarna) i Headache, som slog stort i Ryssland. Vi kör lite av Micke Strömberg och grabbarna. Paradise blev deras stora hit i Ryssland som spelades i radio. Vi väntar på comeback!
En svensk klassiker från 1984. Synd att det inte blev mer från denna grupp! Plattan snurrade många gånger på vinylspelaren. Lineup: H. Spider Söder - Vocals Mats "Mappe" Björkman - Guitars (Candlemass, Zoic) Tommy Denander - Guitars (David Readman, Audiovision) Jonas Olsson - Bass Per Liljefors - Drums
Misstänker starkt att detta gruppnamn kommer från Jethro Tulls klassiska hit från 1971 med samma namn. Det är svensken Janne Stark som ligger bakom denna grupp, annars är Janne Stark som föddes 1963 mest känd som grundare av gruppen Overdrive 1980. Janne Stark släppte även några böcker, och den första kom 1996 med namnet The Encyclopedia Of Swedish Hard Rock And Heavy Metal 1970-1996. Gruppen gjorde tre plattor, varav detta är den andra och den kom 2002. Tredje plattan kom 2005 och efter det så har man bara släppt ytterligare en låt, och det var till Sweden Rock Festival 2008 när man fick göra låten "Fill Your Head With Rock". Måste säga att jag blev riktigt förvånad över hur bra den låter, fastnade faktiskt för den vid första spelningen. En riktig uppstickare, och det låter mycket svenskt 80-talshårdrock, med lite inslag av bluesrock. Påminner naturligtvis om Overdrive, 220-Volt, ja helt enkelt den svenska varianten av NWOBHM. Rak enkel hårdrock med bra sång rakt igenom. Eftersom jag gillar den gamla svenska hårdrocken så faller det här mig helt i smaken. Ett tips för den som vill ha något bra, annorlunda och lite orginellt i skivstället.
Jag kritiserade senaste plattan från Dare, men det beror ju på att ribban ligger högt med tanke på deras tidigare plattor. Personligen tycker jag att denna platta från 2004 är en av de absolut bästa, det här är melodiös rock när den är som bäst. Man kan utan problem sätta på plattan och krypa under täcket och bara njuta. Hela plattan består av skön FM rock som helt klart skulle kunna spelas då du ligger i ett SPA med tända ljus och ett glas vin i handen. Darren Wharton som började sin karriär i Thin Lizzy har verkligen lyckats behålla lite av Lizzytråden med det mystiska och irländska tongångarna. Jag var bara tvungen att skriva några rader om denna sköna platta som jag tycker alla borde ha i skivstället och plocka fram just vid de där speciella tillfällena.
Har roat mig med att lyssna igenom de två första plattorna från W.A.S.P. Jag kan bara hålla med alla W.A.S.P fans om att detta är två riktiga kultplattor. Första plattan innehåller som första spår radioplågan och hiten "I wanna be somebody" och följs direkt av "L.O.V.E machine." Två riktigt bra låtar, men tyvärr mäste jag säja att sedan blir det lite tamt, och även om resten av plattan innehåller en rad klassiker så är det andra plattan The Last Command som jag fastnar riktigt för. Öppningslåten "Wild Child" är en riktig kanonlåt, och jag förstår vart Lawless hämtade inspirationen till sitt senaste album. Det kommer från den här plattan, och introt till Babylon från senaste albumet känns igen från "Wild Child". Jag har dessutom svårt att förstå det ramaskrik som gruppen lyckades få svensk media att blåsa upp. Det härt är väl det närmaste melodiös rock och välskrivna texter man kan komma. Om man idag skulle jämföra detta med någon form av satanistisk heavy metal så kommer Hammerfall att framstå som brutala. Nej, detta är bra, riktigt bra, melodier man minns och bra sång, helt enkelt tung, melodiös hårdrock. Väl värt att införskaffa för er som inte tredan har dem i samlingen, ett litet extra plus för album nummer två.
Jerusalem gjorde några riktigt bra plattor då det begav sig, och jag minns själv plattan "Dancing On The Head Of The Serpent". Eb riktigt bra platta, nu har det gått 16 år och det finns nytt material till den platta som släpps den 22 oktober och plattan är ännu obetitlad. Minns ni...?.
En klassiker som ger mersmak - BOSTON Greatest Hits
Gjorde ett av mina trevligare skivinköp på länge, fick tag i Greatest Hits med Boston. Jag hade nästan glömt bort dessa klassiska rockare, trots en rad vinylplattor i garderoben, och det här var väl värt 79 kronor. 16 låtar med alla deras klassiker samlade på en platta. Konstigt att jag inte lyssnat mer på dem, de radar ju låt på låt av skön, klassisk hårdrock. More Than A Feeling har väl ingen missat, och ballader typ Amanda. Men jag skulle vilja påstå att de egentligen aldrig har gjort någon dålig låt. Denna samlingsplatta ger allt man vill ha på småtimmarna eller efterfesten.
Heavy Load är ett av de första svenska heavy metal-banden och tillhör pionjärerna och stilbildarna. Gruppen bildades 1976 av bröderna Ragne (gitarr, keyboard, sång) och Styrbjörn Wahlquist (trummor, sång), samt Michael Backlund (bas). Året efter att gruppen bildats, 1977, lämnade Backlund bandet och ersattes med en ny basist, Dan Molén. 1978 släppte Heavy Load med hjälp av uppbackning från skivaffären Heavy Sound debutalbumet Full Speed At High Level som spelades in i Mill Recording Studio under juli månad. Noterbart i övrigt är albumomslagen, vilka alla ritades av Johan Holm och där temat, så när som på första skivan, alltid var en vikingakrigare i strid. PS! Deras samtliga plattor var självfinansierade.
Album: Full Speed At High Level (1978), Metal Conquest (Mini-album) (1981), Death Or Glory (1982), Stronger Than Evil (1983)
Jag var något tveksam till denna första platta, hade faktiskt aldrig hört dessa legender innan jag fick tag i denna platta som en specialutgåva på CD. Jag måste säga att den stiger för varje gång jag spelar den. Den kom 1978 och låter helt enkelt mycket som tidiga Tygers Of Pan Tang, eller Budgie. Det finns faktiskt dessutom en släng av tidig Black Sabbath och Judas Priest. Jag måste säga att inledningsspåret med samma namn som plattan sätter nivån, och kunde lika gärna vara ett spår på Tygers platta Spellbound, och det blir riktigt spännande att höra en svensk grupp göra en 11:28 minuter lång låt i Storm. NWOBH när det är som bäst och ett typiskt 70-tals stuk och sound. Gillar ni Budgie och tidig Tygers Of Pan Tang, ja då går inte denna platta av för hackor.
Sveriges svar på ZZ-Top. Clas Yngström och hans Sky High. 1985 kom deras tredje platta Freezin´Hot, och som blev deras riktiga genombrott. vem har inte dansat sig svettig till I Ain´t Beggin´? Själv glömmer jag inte Åsele Marknad samma år, parkeringen utanför Trillen, I Ain´t Begggin´på högsta volym i en öppen amerikanare och ett tjugotal studsande partysugna människor runt om bilen, det här var rock´n roll då den är som bäst. Jag blev helt såld på denna bluesrock, och ett år senare kunde jag se Sky High live i Umeå. Jag var så nära den låga scenen att jag ramalde in på den och hamnade under Clas mikrofonstativ, han tittade lite irriterat på mig innan några vakter hjälpte mig bort. Snacka om närkontakt. Gillar man ZZ-Top, gillar man blues, gillar man rock, gillar man bra gitarrspel, ja då gillar man Sky High och denna platta.
Visst är det spännande när man dyker ned i högen bland de fyra hundra LP-skivorna och hittar dessa klassiker. Queen City Kids och plattan Black Box är en annorlunda platta där musiken är klart 70-tals influerad rock. Bandet bildades redan 1968 och spelade under 12 år på olika barer. 1976 fick de öppna för Rush på en spelning, och de tog sedan namnet Queen City Kids och kunde spela in sin första platta 1981. Sedan blev det turne med April Wine, Ozzy Osbourne, Joan Jett och Blue Öyster Cult. 1982 släpptes andra plattan Black Box på CBS, men plattan blev inte den succé som man väntat på CBS, och de beslöt att inte släppa fler plattor med gruppen. Gruppen splittrades och medlemmarna fanns med i lite olika band, tills man i slutet at 80-talet återuppstod med samma medlemmar, och sedan dess så spelar man med jämna mellanrum i sina hemtrakter runt Saskatchewan i Regina. 2007 blev bandet invald i kanadensiska Music Hall Of Fame. I alla fall är plattan Black Box en riktigt kanonplatta, låten Dance blev en hit, och låten Black Box och Chains är riktiga höjdare. Rekomenderas starkt för den som har en plats över i skivstället och vill lyssna på något inte traditionellt.
Detta är en platta som inte många har. Den kom ut 1983 och måste vara en av de bästa svenska debutplattor som gjorts. Svensk 80-talshårdrock när den är som bäst, och vad kan bli fel egentligen med Björn Lodin bakom mikrofonen. Björn Lodin är ju annars känd som mannen med rösten bakom bland annat Baltimoore. Men bandet Six Feet Under bildade han och några kompisar under gymnasietiden, och de skrev några låtar själva och gjorde en inspelning av detta, och man släppte även en platta 1984 med namnet Eruption. Detta blev emellertid starten för Lodin, och 1985 flyttade delar av bandet till Stockholm, där det splittrades. Det dröjde ända till 1989 då Lodin släppte den första av tio Baltimooreplattor. Jag tycke att det finns flera riktigt bra låtar på plattan, bland annat inledningsspåret On The Road och Is It A Go, samt smått klassiska I´m Gonna Win. Visste ni att Björn Lodin även sjöng på Krokus platta Balls och var med i bandet 1988-1989, samt i gruppen Bedlam. Six feet Unders gitarrist Thomas Larsson spelade tillsammans med Lodin på de två första Baltimooreplattorna för att sedan spela tillsammans med Glenn Hughes, för att sedan göra en rad soloplattor. I alla fall är detta en platta som helt klart slår samtliga Baltimoores plattor, tycker jag. En måste platta i samlingen.
Det finns plattor man aldrig glömmer. Min första kontakt med MSG blev just plattan med ovan nämnda namn, och bland annat låten I´m Gonna Make You Mine. Det här är en platta att ha i samlingen, den kom 1983 och var den platta som öppnade ögonen på mig för denna gitarrvirituos. De flesta vet att Michael Schenker började sin bana i Scorpions för att sedan gå till UFO där han var med på sex plattor. Han räknas till en av världens främsta gitarrister och 1978 bildade han MSG. Gruppen splittrades 1984, för att återuppstå med Robin McAuley på sång 1987. MSG blev lite mildare i sin musik, men under 2000-talet har man återgått till den klassiska MSG-stilen. Idag är det Gary Barden som sköter sången, och Schenker är på väg ut i Europa och Japan för att spela med sitt band. Gillar man melodiös men rak och enkel rock med grymt bra gitarrer så är detta en platta spela.
Ett tips för er som gillar banden i New Wave of British Heavy Metal NWOBHM. Starfighters bildades 1979 i Birmingham i England . De startade under namnet Savage men tog senare namnet Starfighetrs. Det blev tyvärr inte mer än två plattor för detta band, Starfighters 1981 och In flight Movie 1983. Men vilka kanonplattor. Jag har verkligen saknat dessa herrar. Trots några försök att återförenas har de inte lyckats. Bland annat 1987 men de lyckades inte få något nytt skivkontrakt, och en återspelning på The Roadhouse 2006 i Birmingham. De hann med att vinna priser för sin musik. Bandet bestod av Steve Burton (vocals), Pat Hambly (gitarr) Stevie Young (gitarr), Doug Dennis (bas) och Spencer Scrannage (trummor). Men, jag tycker det är en självklarhet att ha dessa herrars raka klassiska 70- och 80-tals rock i skivsamlingen. Ingen behöver vara besviken. Däremot kan det vara svårt att få tag på plattorna, och jag jagade länge innan jag fick tag i CD-varianterna av mina klassiska vinylplattor. På Recordheaven finns faktiskt In Flight Movie som CD.
Rockbandet från Malgovik, okända i Sverige, men i Ryssland slog Headache med dunder och brak. En platta och turnerande mellan 1990 och 1995 i Ryssland tillsammans med storheter som Sweet, Magnum, Whitesnake, Samatha Fox och Bonny M. Hur gick det till, och vad hände med bandet?
Jag träffar sångaren och ledfiguren Micke Strömberg hemma i huset i Malgovik. Idag är han 47 år och tunnhårigare än när han 1990 klev upp som huvudband på Whitenight Festival i Ryssland och sjöng för 10 000 hysteriska fans. -Visst låter det galet, men så var det. Vi hamnade på en spelning i Ryssland 1990 och träffade en discjockey, han gillade oss och vi blev mycket spelade, vi kom i TV, radio och tidningar. En stor musikarrangör i Sant Petersburg bjöd in oss till Whitenight Festival som enda västerländska band, tänk huvudbandet kom från Malgovik. Första kvällen var det 10 000 i publiken och andra kvällen runt 8000 personer.
Klantade bort kontrakt
Micke säger att man blev så efterfrågade att man fick tacka nej till spelningar, men att man turnerade i Ryssland under fyra år. -Jag och sångaren i Bonny M blev riktigt bra kompisar, det var aldrig några problem att umgås med de riktigt stora artisterna. Idag kan man ångra lite hur vi arbetade, vi hoppades ju bli kända och rika, men vi klantade bort kontrakt, det var några skivbolag som hörde av sig, men vi hade ingen riktig manager, säger Micke.
Sagan om Headache tog slut när nästan alla bandmedlemmar blev föräldrar i mitten av -90 talet, och gruppen splittrades och spreds ut över Sverige. Men precis som med alla band så är en comeback kanske i antågande. -Ja, man vet inte, jag har material för en ny skiva, och jag har kontakt med samma person som producerade våran förra skiva och han är redo. Man kan aldrig släppa det här med musiken, men idag handlar det inte om att bli känd och tjäna pengar, utan bara ett sätt att utvecklas, säger Micke.
Headache - -53,3 grader
En riktig höjdarplatta, köpte den i Vilhelmina på Rönnfjords 1994. Här finns de klassiska låtarna som gjorde att bandet slog i ryssland. Bland annat klassiska Paradise. Hoppas vi får höra killarna igen.
Frank Stenbro, Gösta Eliasson, Micke Strömberg, Michael Stenbom och David Andersson.
Kommentera gärna så ska jag skicka kommentarerna till Micke.
David "Rock" Feinstein ligger bakom denna platta. Gitarristen och Ronnie James Dios kusin. Startade i ELF på 70-talet tillsammans med Ronnie James Dio, för att sedan hamna i kultbandet The Rods, vilka jag för övrigt anser vara ett av världens bästa hårdrockband. Jag kommer att blogga mer om dem och deras plattor, bland annat höjdarplattan Wild Dogs. Till slut har David lyckats skaffa nog mycket material för att släppa en egen platta helt i klass med de sista albumen av The Rods. Speedmetal som är hård och melodiös, bra sång genom John West, sångare i danska Royal Hunt, och tidigare Yngve Malmsten, varför det också påminner lite om Yngve Malmsten. Plattan får högt betyg, och enligt källor håller på Feinstein på att skriva material till en ny platta.
Här kommer det första inlägget om ett band som fängslat mig. Route 45 eller Väg 45 från Slagnäs. Vilka minns inte detta gäng. Jörgen Stenberg på sång, Staffan Bjuhr på gitarr/bas, Mattias Svahn, gitarr, Kenneth Eriksson, trummor, Robert Degerfalk, bas, Ing-Marie Bjuhr Bergström, synt/sång och Angela Stenberg, sång. Visste ni att denna anrika grupp faktiskt släppte en platta 1996? Den heter lite fyndigt "Hits we almost did....", och är faktiskt en riktig partyplatta. Inledningsspåret "The Letter" följs av bland andra Susie Q och inte minst Ted Nugents Dog Eat Dog med flera. Lite roligt är plattan spelades in på Tjintokk Records. Tjintokk AB är idag Arjeplogs kommuns största privata arbetsgivare, och startades av lokala bybor och är lokaliserat i Slagnäs. Idag är Angela och Jörgen Stenberg ägare av SIS AB ( Stenbergs i Slagnäs AB), och på hemsidan står följande: Grundaren och VD:n Jörgen Stenberg är sedan drygt 20-talet år en av förgrundsfigurerna inom den idag välkända biltestindustrin i Lappland, och startade 1986 det idag dominerande biltestföretaget NMI AB i den lilla byn Slagnäs i Arjeplogs kommun. Jag hoppas att vi får höra honom vid sångmicken fler gånger. Faktiskt så fick jag se Route 45 live på River Hotell i Sorsele för fyra år sedan, det var en efterlängtad comeback och det var fullt av nostalgiska inlandsbor.
Här kommer en liten recension på en skiva som varje älskare av AOR och melodiös hårdrock måste ha i sin samling. Gruppen har enligt många gjort den bästa plattan inom melodiös hårdrock under 1980-talet. Herrarna Peppy Castro, Doug Katsaros och Bob Kulick var männen bakom mästerverket, och jag tror att låten In for the count var en av de mest spelade när skivan släpptes 1982. Gruppen har släppt sin andra platta i början av detta år. Bob Kulick är ingen amatör i sammahanget . Gitarristenär född 1950 och mest känd för sitt arbete med Kiss. Han är bror till Kiss-gitarristen Bruce Kulick. Kulick har varit studiomusiker åt Kiss vid ett flertal tillfällen. På sidan med studioinspelade spår på Alive II (1977) spelar han sologitarr på 4 av 5 låtar. På Killers (1982) hanterar han sologitarren på de fyra nyinspelade låtarna. Han har även bland annat spelat med Lou Reed (på Coney Island Baby), Alice Cooper, W.A.S.P. (på "The Crimson Idol") och Meat Loaf.
