Coldspell till Rock Out Wild
Kirunabaserade rockarna i Coldspell är klara för Rock Out Wild. Det är ett rutinerat gäng musiker vars rock präglas av 70-talets groove, 80-talets melodier och 90-talets mer råbarkade rock. Allt i en nutida produktionskostym.
Coldspell utgörs av musiker med förflutet i en rad band, bland annat i R.A.W. som släppte ett par plattor under 90-talet.
Coldspell tog världen med storm med sin debut CD "Infinite Stargaze" (2009) som redan har skapat stor uppståndelse med sin melodiösa bluesbaserade hårdrock modell Whitesnake, Deep Purple, och Treat.
Låtar som "Keep on Believin '", "Eye of the Storm" och "Shot Down" vann fans över tid och rum. Albumet fick fantastiska recensioner världen över och var på flera topplistor för 2009 och Årets album på rockrealms.com i kategorin tung, hård och melodiös rock.
Nu, två år senare är Coldspell från Kiruna på väg att släppa ett nytt spännande album "Out From The Cold" med releasedatum den 25 Februari 2011.
MySpace: www.myspace.com/coldspellsweden
Medlemmarna i Coldspell är:
Niclas Swedentorp (sång)
Micke Larsson (gitarr)
Anders "Kebbe" Lindmark (bas)
Tobbe Broström (trummor)
Matti Eklund (keyboards)
Summoned Tide
Spännade blandning på Rock out Wild, jag kommer att lägga ut lite låtar av banden på festivalen. Robertsforsgänget Summoned Tide blir först ut.
Judas Priest med Halford till SRF
Holy Shit! Judas Priest till Sweden Rock nästa år, ja vad ska man säga? De gör sin sista stora världsturne innan man lägger ned bandet, och man kommer till SRF. På SRF:s sida skriver man: "The Epitaph Tour" blir allra sista gången som världen får se den ultimata heavy metal-upplevelsen på scen, och SRF blir Judas Priests sista framträdande på svensk jord. Ännu en gång, och sedan aldrig mer, kommer sångaren Rob Halford, gitarristerna Glenn Tipton och KK Downing, basisten Ian Hill och trummisen Scott Travis att bombardera oss med alla de klassiker som gjort namnet Judas Priest synonymt med heavy metal.
Blir man sugen eller?
Blir man sugen eller?
Danko Jones till Umeå
Kanadensiska hårdrockarna Danko Jones kommer till Umeå i vår, närmare bestämt den 14 april så uppträder sångaren och gitarristen Danko Jones med sina medmusiker på Idunteatern. Bandet släppte tidigare i år skivan ”Below the belt” och gästade Umeå så sent som på förra årets House of Metal. Under besöket kommer Danko Jones att uppträda tillsammans med ett förband.
Blandade bilder från SRF 2010
Här kommer lite blandade bilder från årets SRF. Fotograf är Petra Sandström, som nästan alltid stod längst fram.
Y&T - Festivalens kungar
Nazareth - Festivalens gamlingar och besvikelse
Chicken Shack - En gamling, och de håller måttet trots att de var aktiva mellan 1968 och 1973. Stan Webb på sång och gitarr.
MSG - Michael Schenker var bra, riktigt bra och lirade skiten ur oss
Big Elf - Annorlunda och bra, gör sig bättre live än på platta
Bonafide - En av höjdpunkterna, luktar AC/DC så det stänker om det
Y&T - Festivalens kungar
Nazareth - Festivalens gamlingar och besvikelse
Chicken Shack - En gamling, och de håller måttet trots att de var aktiva mellan 1968 och 1973. Stan Webb på sång och gitarr.
MSG - Michael Schenker var bra, riktigt bra och lirade skiten ur oss
Big Elf - Annorlunda och bra, gör sig bättre live än på platta
Bonafide - En av höjdpunkterna, luktar AC/DC så det stänker om det
Ozzy Osbourne till SRF 2011
Så är de 3000 första biljetterna till SRF 2011 släppta. Samtidigt presenterar man en av sina headliners, Ozzy, som kommer att göra sin enda sverigespelning 2011 på SRF.
Läs mer på: http://www.swedenrock.com/index.cfm?pg=1&pr=0&lg=1
Läs mer på: http://www.swedenrock.com/index.cfm?pg=1&pr=0&lg=1
W.A.S.P - Stal showen
Denna kväll var det egentligen Axl Rose och Guns ´n Roses som skulle vara höjdpunkten, men så blev det inte. Spelningen före med W.A.S.P var nog det bästa jag sett på länge. Blackie och hans gäng hade säkert 20 000 i publiken, och när han klev ut på scenen och lovade att bara spela låtar från deras två första album så vrålade publiken i extas. Det löftet han han inte riktigt, utan han passade faktiskt på att dra två låtar från deras senaste album som kom i våras. Det här var riktig rock ´n roll, klassiska låtar och hög volym. "I Wanna Be Somebody", "Wild Child", "Blind in Texas" och "LOVE Machine" och en trogen publik som kunde alla låtar och allsången gick hög hela kvällen. Blackie berätatde också om första gången han var i Sverige och då han figurerade i all media och TV som en ondsekfull och elak månniska. "Allt jag ville var ju bara att spela mina låtar", sa han. När man ser W.A.S.P idag så har man svårt att förstå reaktionerna på 80-talet och Siwert Öholms reaktion, medias varning om hur farlig musiken är. Jag skulle vilja beskriva deras musik som ytterst trallvänlig och egentligen helt enkelt en melodiös klassisk 80-tals hårdrock. Till och med Lordi framstår som bestialiska jämfört med W.A.S.P. Nu blir det att införskaffa någon fler platta, jag har ju egentligen aldrig varit ett stort fan av W.A.S.P, men man är ju inte sämra än att man kan ändr sig.
Bachman & Turner samt Nazareth - Gubbar och gubbar och rock ´n roll
Ja, då var vi där, riktig, riktig gubbrock. Nazareth, ja det känns som de stod på sin topp när jag föddes, och likaså Bachman & Turner Overdrive. Två lika klassiska rockband som bäddat vägen för många av våra i idag moderna grupper. Detta blir något av en kombinerad recension av dessa båda gruppers spelning, bland annat för att de båda spelar riktig gubbrock och har många klassiska låtar, men även för att de spelade från festivalscenen med samma förutsättningar vid ungefär samma tidpunkt fast olika dagar, och hur två spelningar då kan bli så olika. Vi börjar med Nazareth. Jag vill, jag önskar och ber, att det skulle bli bättre, men det går inte, hur jag än vill. De har alltid tillhört mina favoriter och jag tror att alla deras vinyler ligger i en bunt. De har skapat kultlåtar som Love Hurts och pumpat ut klassiska plattor som Hair Of The Dog, Razamanaz med flera. Det här har kunnat bli hur bra som helst, eller åtminstone som sist de var på SRF. Men frågan är bara, hur trött får man se ut på en scen. Storbildskärmarnas insomning av McCafferty gav en bild av en sliten, trött nästan tandlös gammal gubbe. Tänk att denna McCafferty är Axl Roses stora förebild som sångare. Nåja, inget fel på musiken och ljudet, klassikerna satt där, men vart var känslan och publikkontakten, några tafatta försök, men stämningen kom aldrig i topp. Hade faktiskt funkat lika bra med en poster av McCafferty hemma på väggen och stereon på högsta ljud till Love Hurts. Tråkigt, jag älskar Nazareth, men tyvärr är nog deras tid förbi. Nästa gång får man köpa en dvd med en livekonsert från 1975.
Så en riktigt trött McCafferty...
Hur var då förväntningarna på de riktigt gamla gubbarna Bachman och Turner, ja inte höga direkt. Kanske var det detta som gjorde detta till festivalens överraskning. Tänk att se gammla gubbar i farsans ålder rocka lös med tung, tung hårdrock. Fred Turners röst verkar bättre än någonsin och tänk att deras första platta kom 1973. Det här är grabbar som kan och som vill. De levererade verkligen en av de bästa och tyngsta spelningarna a la gubbrock på festivalen. Gubbarna har hittat varandra igen och kommer nu att släppa sin första gemensamma platta sedan 1984. Alltså 26 år sedan, helt sjukt. Men till skillnad från Nazareth så finns här spelglädje och vilja, ser verkligen fram mot deras nya platta.
Bachman till vänster och Turner till höger
Så en riktigt trött McCafferty...
Hur var då förväntningarna på de riktigt gamla gubbarna Bachman och Turner, ja inte höga direkt. Kanske var det detta som gjorde detta till festivalens överraskning. Tänk att se gammla gubbar i farsans ålder rocka lös med tung, tung hårdrock. Fred Turners röst verkar bättre än någonsin och tänk att deras första platta kom 1973. Det här är grabbar som kan och som vill. De levererade verkligen en av de bästa och tyngsta spelningarna a la gubbrock på festivalen. Gubbarna har hittat varandra igen och kommer nu att släppa sin första gemensamma platta sedan 1984. Alltså 26 år sedan, helt sjukt. Men till skillnad från Nazareth så finns här spelglädje och vilja, ser verkligen fram mot deras nya platta.
Bachman till vänster och Turner till höger
Lite mer festivalbilder
Praktiskt system...
Mats och Per
Erik och Conny
Trångt i öltältet
Regnigt! Mats, Anders och Gidde
Delar av gänget samlade på vår "Meetpoint"
Mats och Per
Erik och Conny
Trångt i öltältet
Regnigt! Mats, Anders och Gidde
Delar av gänget samlade på vår "Meetpoint"
Y & T - Festivalens mest underskattade spelning
Det här måste tillskrivas festivalens höjdpunkt och mest underskattade spelning. Vem placerade ett av världens bästa band på sweden stage? Trångt för de många tusen i publiken. Dessa grabbar skulle naturligtvis ha spelat på Festival stage, och Nazareth kunde ha intagit deras plats på lilla scenen. Ett band som vill, som kan, och som levererar och har kontakt med publiken, glädje i sitt lir, ja de förtjänar att stå på en stor scen. Det syntes lång väg att detta klassiska band älskade att stå på scen igen, det var en enorm spelglädje, och på vilket sätt man levererade. Gamla klassiker från Black Tiger och Eartshaker, men även från den nya kanonplattan Facemelter, som exempelvis hiten Coming Home. Att Y & T är kult råder det ingen tvekan om, andra grupper och artister stod och hängde backstage och framför scenen med sina tungor hängades, bara för att få en chans att se dessa legendarer. Jag är helt övertygad om att gruppen fick en rad nya fans, eller som Per Bjuhr sa: "Vilka är det här? De är ju skitbra, riktigt jäkla bra!" Så var det, riktigt jäkla bra!
Att trummisen sen liknar en kompis i Burträsk gör inte saken sämre...
Gary Moore - Festivalscenen
Vi har väntat länge, världen har väntat länge. När ska Gary Moore komma tillbaka i rampljuset? Efter att ha släppt några av världens största hits och spelat i ett av världens bästa band, Thin Lizzy, så har Gary valt att under de senaste tio åren lira blues och spela in bluesplattor. Han sa då att tiden med hårdrock på repetoaren är förbi. Han är inte på något sätt en dålig skapare av klassisk blues, utan snarare tvärtom så har han fått många att få upp ögonen för denna typ av musik. Men det hjälper inte, det är ändå en för smal publik. Han valde att göra comeback på hårdrockscenen på SRF, bara spela gammal god hårdrock á la Moore. Det gjorde han också, men var det för att plånboken börjar bli tom eller för att det var roligt? Han säger att en ny hårdrockplatta ska vara på väg, men jag tvivlar. Jag tycker det såg ut som en dag på jobbet, han är otroligt duktig och han levererade precis det alla 20 000 ville ha. God hårdrock á la irländsk blues. Men jag tycker ändå man ska kräva mer, han tittar inte ens på oss i publiken. Han gnuggar gitarren för kung och fosterland med slutna ögon, kisar möjligtvis lite ibland, nej idoljuryn hade nog totalsågat hans utstrålning. Gary Moore lever än så länge på sina gamla meriter, och visst, det låter gudomligt bra. Han har tidigare fått kritik för sin dåliga sång, men nej, den är bra, faktiskt kanske bättre än tidigare. Detta hade kunnat bli en konsert med absoluta toppbetyg, men hans passivitet , lite väl långa gitarrsolon och totala avsaknad av charm drar tyvärr ned det hela. Men, man har i alla fall ytterligare en livekonsert att stoppa i portfolion.
Bonafide - Unplugged i rockklassikertältet
Det är det här som är rock ´n roll när det är som bäst. Ett av sveriges största comingband med ren, rak AC/DC rock är på väg att ta den svenska publiken med storm. I ett trångt tält finns alla förutsättningar, en trogen publik, och ett band som vill leverera. Det känns nästan som man är på en lokal fest hemma och har fått besök av grannar och vänner, dessutom har man kvällen till ära tagit dit det lokala rockbandet. Känslan är nära, tung och varm. Man bjuder på sig själv, man levererar och man kommunicerar med sin publik. Unplugged, en utmaning som inte vilket band som helst klarar av, men inga problem för dessa grabbar. När man kör Somethings Dripping från senaste plattan gungar det i marken, och när man som avslutning kör Sweden Rock klassiskern "Fill your head with rock" blir det röj. Gruppen plockar upp 20 av sina polare på scen och det blir en spontan allsång av sällan skådat slag. Tycker synd om de cirka 20 000 som missade denna spelning. Vi var i alla fall 300 supernöjda denna kväll!
Som en enda stor rockfamilj när Bonafide plockade upp lite polare på scenen.
Som en enda stor rockfamilj när Bonafide plockade upp lite polare på scenen.
Festivalvimmel
Lite festivalbilder
Största burgarna, 200 gram till 1,2 kilo....grymma
Fantasin har flödat...
Det ska börjas i tid
Det var skönt när solen tittade fram
Alltid gott med en öl
Konsten att slappna av
Hard Rock Halleluja
Största burgarna, 200 gram till 1,2 kilo....grymma
Fantasin har flödat...
Det ska börjas i tid
Det var skönt när solen tittade fram
Alltid gott med en öl
Konsten att slappna av
Hard Rock Halleluja
Favorit till SRF - MSG
Det droppar in lite roliga nya band på småtimmarna till Sweden Rock Festival. Nu senast MSG - Michael Schenker Group. Tror jag har alla gamla vinyler liggande i skivbacken, och visst har de snurrat flitigt på skivtallriken.
Så här står det på festivalens hemsida:
"I år är det 30 år sedan den tyske gitarrhjälten Michael Schenker släppte den självbetitlade debuten med sin Michael Schenker Group. Därmed skrev han för tredje gången in sig i hårdrockshistorien, efter att tidigare ha varit med om att bilda Scorpions och upphöja brittiska UFO till superstjärnor. Nu äntrar Schenker scenen för att fira 30-årsjubiléet av "Armed and Ready", "Cry for the Nations" och de andra klassikerna på MSG:s debut. Vid sin sida återfinns två av de övriga bandmedlemmarna från den perioden: trummisen Simon Phillips (Judas Priest, Mike Oldfield, Ian Gillan, Toto) och inte minst sångaren Gary Barden. Schenkers mångårige medarbetare Wayne Findlay sköter i vanlig ordning kompgitarr och keyboards, medan basen trakteras av legenden Neil Murray (Whitesnake, Gary Moore, Black Sabbath, Brian May). Ett drömlag för dig som gillar traditionell melodiös hårdrock."
Så här står det på festivalens hemsida:
"I år är det 30 år sedan den tyske gitarrhjälten Michael Schenker släppte den självbetitlade debuten med sin Michael Schenker Group. Därmed skrev han för tredje gången in sig i hårdrockshistorien, efter att tidigare ha varit med om att bilda Scorpions och upphöja brittiska UFO till superstjärnor. Nu äntrar Schenker scenen för att fira 30-årsjubiléet av "Armed and Ready", "Cry for the Nations" och de andra klassikerna på MSG:s debut. Vid sin sida återfinns två av de övriga bandmedlemmarna från den perioden: trummisen Simon Phillips (Judas Priest, Mike Oldfield, Ian Gillan, Toto) och inte minst sångaren Gary Barden. Schenkers mångårige medarbetare Wayne Findlay sköter i vanlig ordning kompgitarr och keyboards, medan basen trakteras av legenden Neil Murray (Whitesnake, Gary Moore, Black Sabbath, Brian May). Ett drömlag för dig som gillar traditionell melodiös hårdrock."
Winger till SRF
Nu kommer de gamla rockarna Winger till SRF. Frontmannen Kip Winger hade tidigare spelat bas med Alice Cooper, trummisen Rod Morgenstein kom från Dixie Dregs med Steve Morse och gitarristen Reb Beach har senare ökat sin ryktbarhet än mer hos Dokken, Whitesnake och Night Ranger. Detta gör gruppen till en riktig elit av musiker. Men, de orkade inte med mer än tre plattor inann splittringen kom 1994. Nu gör de sin enda spelning i Europa under sommaren 2010.
Point Blank klara för SRF
Ytterligare ett gäng sydstatsrockare klara för sommarens festival. Point Blank spelade senast på SRF 2007, och jag hade förmånen att få se detta gäng! Nu var det dax igen!
Cinderella till SRF
Cinderella från Philadelphia var på 80-talet ett av de mest hyllade och framgångsrika banden inom glammig och diggvänlig hårdrock. Debutalbumet "Night Songs" släpptes 1986 och blev från start en jätteframgång. Utmärkande drag i bandets sound inkluderade Tom Keifers personliga sång, ett mycket starkt låtmaterial och för glamgenren ovanligt starka bluesinfluenser. De sistnämnda bredde ut sig ännu mer på de följande "Long Cold Winter" (1988) och "Heartbreak Station" (1990). Efter fjärde albumet "Still Climbing" (1994), en desto hårdare rocksnyting, tvingades Cinderella göra uppehåll i karriären då deras musik förlorat allt stöd hos musikbranschen. Nu gör de äntligen seriös comeback, med den klassiska sättningen intakt: Tom Keifer (sång/gitarr), Jeff LaBar (gitarr), Eric Brittingham (bas) och Fred Coury (trummor). Så många av er har önskat se Cinderella på SRF - 2010 är året det sker. Behöver det nämnas att detta blir bandets enda Skandinavienspelning.
Källa:www.swedenrock.com
Källa:www.swedenrock.com
Skid Row till Umeå
Nu är det klart att Skid Row gör Europe sällskap i Umeå och Nordic Rock. Har inte bestämt mig än om det blir att besöka årets upplaga. Skid Row bildades 1986 i New Jersey. Bandet har släppt fem plattor.
Smakprov!
Smakprov!
Mera band till SRF
Det här släppts ett antal nya band till SRF. Bland annat kommer Aerosmith tillbaka och det är Steven Tyler som står bakom micken. Det blir deras enda spelning i skandinavien 2010, och alla rykten om bandets splittring har dementerats. Personligen tycker jag att bandet Blackberry Smoke från USA låter lite spänannde. De spelar sydstatsrock och har bland annat spelat med Lynyrd Skynyrd och ZZ Top. Riktigt skön musik!
Smakprov!
Smakprov!
YAHOOO...Jag får se Axl Rose...Får Du?
Guns ´n Roses, Live, med drygingen Rose till SRF i sommar. Jag kommer att vara där, fattar ni? Dessutom blir det Gray Moore som kommer att lira alla sina gamla hårdrocksdängor med lite Lizzy.
