På denna blogg kommer jag som gammal hårdrockare att blogga om både nya och gamla hårdrocksgrupper och artister. Jag kommer att blogga om populära, anonyma och annorlunda grupper och artister. Jag kommer att recensera artister och skivor. Allt är mina egna värderingar. Hoppas Du har en trevlig läsning!
Heavy Load - Full Speed At High Level
Heavy Load är ett av de första svenska heavy metal-banden och tillhör pionjärerna och stilbildarna. Gruppen bildades 1976 av bröderna Ragne (gitarr, keyboard, sång) och Styrbjörn Wahlquist (trummor, sång), samt Michael Backlund (bas). Året efter att gruppen bildats, 1977, lämnade Backlund bandet och ersattes med en ny basist, Dan Molén. 1978 släppte Heavy Load med hjälp av uppbackning från skivaffären Heavy Sound debutalbumet Full Speed At High Level som spelades in i Mill Recording Studio under juli månad. Noterbart i övrigt är albumomslagen, vilka alla ritades av Johan Holm och där temat, så när som på första skivan, alltid var en vikingakrigare i strid. PS! Deras samtliga plattor var självfinansierade.
Album: Full Speed At High Level (1978), Metal Conquest (Mini-album) (1981), Death Or Glory (1982), Stronger Than Evil (1983)
Jag var något tveksam till denna första platta, hade faktiskt aldrig hört dessa legender innan jag fick tag i denna platta som en specialutgåva på CD. Jag måste säga att den stiger för varje gång jag spelar den. Den kom 1978 och låter helt enkelt mycket som tidiga Tygers Of Pan Tang, eller Budgie. Det finns faktiskt dessutom en släng av tidig Black Sabbath och Judas Priest. Jag måste säga att inledningsspåret med samma namn som plattan sätter nivån, och kunde lika gärna vara ett spår på Tygers platta Spellbound, och det blir riktigt spännande att höra en svensk grupp göra en 11:28 minuter lång låt i Storm. NWOBH när det är som bäst och ett typiskt 70-tals stuk och sound. Gillar ni Budgie och tidig Tygers Of Pan Tang, ja då går inte denna platta av för hackor.
Snart drar det ihop sig. Passa på att anmälan er till Mats Bohman om ni ska med. Idag är vi 14 stycken som är redo att kliva på, bland annat plockar vi upp några gamla storumanbor efter vägen på vår resa ned. Mejla: [email protected]
Axel Rudi Pell släpper den nya skivan The Crest den 23 april. Det är verkligen något att se fram mot. Senaste plattan Tales Of the Crown som kom 2008 är en riktig ösare. Gillar man melodiös och fartig 80/90-tals rock är detta något. Gitarristen är född 1960 och fanns i begynnelsen med i bandet Steeler, men under 90-talet gjorde han solokarriär, och har hunnit med inte mindre än 20 plattor sedan 1989. Det är vad jag kallar att vara produktiv. Eftersom jag tycker att ingen ska missa denna kille och hans band, kommer jag att lägga ut några videor och låtar här, som ett litet smakprov innan nya plattan. Vi kör några Axel Rudi Pell dagar nu.
line-up på senaste plattan:
Johnny Gioeli - Lead-, Backing- and Harmony Vocals Axel Rudi Pell - Lead-, Rhythm- and Acoustic Guitars, Bass on "Emotional Echoes" Ferdy Doernberg - Keyboards Volker Krawczak - Bass Mike Terrana - Drums and Percussion
Vilken video, det går rysningar genom kroppen. tänk att man har fått se världens största band, AC/DC, live, ja det lever jag länge på. Nu har de precis släppt sin video exklusivt via Aftonbladet, och anledningen är att Shoot to Thrill blir soundtrack till Ironman 2 och dessutom finns med på en samlingsskiva som släpps den 19 april. Kolla in: http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/musikvideor/article6492798.ab
Ett av världens största band, Scorpions, har meddelat att man tänker lägga av, men att man ska avsluta i topp och släpper sin sista skiva den 19 mars - Sting In The Tail. Man ska sedan avsluta allt med en flerårig världsturne.
Lite Talisman, I´ll be waiting. Denna låt framfördes i kyrkan på vårt bröllop. faktisk en låt vi båda gillar skarpt, och vilken kanonversion det blev sen. Thina som sjöng den har en fantastisk röst. Här är originalet med Jeff Scott Soto från 1990.
Det är just det här som är så roligt med att köpa plattor på chans, för 10 spänn hittar man en kanonplatta och hittar sedan ett nytt band. Von Groove är tydligen gamla i branschen och har spelat sedan början av 90-talet. Hittade en gammal video på you Tube, där ser de ut som ett Joey tempest gäng, låter ungefär som Talisman med flera, riktigt bra. Denna platt kom 2001 och är deras näst sista, städade grabbar, och en platta med gitarrpop. Hela plattan är fylld med riktigt bra melodiösa låtar och ballader. Man kan lungt somna in till denna, man blir inte stressad om man säger så. Riktigt bra efter några lyssningar, det blir nog att pröva fler av deras plattor.
Betyg:3,5
Måste även länka in deras video, men obeservera att det finns som helst likheter mellan denna låt och de på ovanstående platta, ungefär som natt och dag skulle jag säga.
Denna platta var ett fynd i lågprisbunten, men å andra sidan, har Thunder gjort någon dålig platta? Den kom 1999 och håller absolut toppklass i melodiös pop/rock. Sköna ballader och lite rockigare låtar a lá Foreigner/Journey. Fast förstås med den klassiska tonen av lite bluesrock. Thunder är också Danny Bowes på sång, synd att gruppen har splittrasts igen, för andra gången. Kanske en comeback kommer....
Vilken platta, jag är mållös. Här har man väntat sig värsta mardrömsrockarna, se bara hur omslaget ser ut, och vilket rykte gruppen har, fördomarna hopar sig på himlen. Men, så kommer denna platta. Jag säger bara det, låten Babylon´s Burning är helt kanon. Den lyfter hela plattan. Efter den kommer deras version av Deep Purples höjdarlåt "Burn". Blackmoore, Coverdale och grabbarna kunde nästan inte ha gjort det bättre själv. Plattan är fylld med skön 80-talshårdrock, låten "Seas Of Fire" är ett bra exempel. Jag måste säga att Blackie Lawless har en röst som passar högt tempo såväl som ballader, hans röst är speciell och grymt bra, vilket låten "Godless Run" är ett bra exempel på. Som avslutning på hela plattan slår man till med Chuck Berrys "Promised Land". Ja, vad ska man säga, oväntat, men en platta med bredd. Jag är defintivt ett fan av W.A.S.P efter detta och ser fram mot deras spelning på Sweden Rock Festival i sommar.
Den här videon var så jäkla bra att jag måste länka in den. Har beställt plattan. Blir spännande eftersom WASP aldrig tilltalat mig tidigare. Får krypa till korset.
Nu kommer de på löppande band de nya plattorna. TREAT släpper en ny studioplatta för att fira 25-års jubileumet av Scratch and Bite. Titeln på skivan är Coup De Grace och är deras sjätte studioalbum, och den första sedan 1992. Efter det drar man ut på Europaturne.
PS! Den plattan har jag singerad, de var ju nämligen och gjorde en spelning på Storhälla i Storuman 1986, kommer ni ihåg det. Det var SSU som fixade spelningen.
Den 26 februari släpper Krokus en ny platta. Det ser jag verkligen fram mot. Krokus är en grupp som funnits med länge och varit lite av stilbildare inom den moderna hårdrocken. På myspace kan man lyssna på den nya låten Hoodoo Woman, och jag säger bara det, håller övriga skivan samma klass blir detta en av årets bästa plattor. Jag älskar verkligen den låten, gå in och lyssna vet jag. http://www.myspace.com/krokusonline
Det har bildats en ny grupp som jag tror vi kan ha stora förväntningar på, i alla fall vi som gillar hård bluesrock á la 70-80-tal. En skiva sägs även vara på gång.
Den heter Black Country och består av inte mindre än Glenn Hughes (bas/sång), Joe Bonamassa (gitarr), Derek Sherinian (keyboard) och Jason Bonham (trummor). Skivan de jobbar med produceras av Kevin Shirley. Spännande va.....
Börjar med lite recensioner av de lågprisplattor jag köpte. Det är faktiskt så att man får lite av det man betalar för. PUSH är egentligen en riktigt bra platta, och den fjärde av de danska AOR-rockarna frontad av Martin Peters. Bra texter, bra låtar, och en röst som gör att allt påminner om Journey. Men så dåligt ljud, man hör ju inte vad karln sjunger. Med den rösten så måste man ge honom utrymme. Känns billigt och hemmainspelat, varför betyget bara blir en tvåa.
Angel - nåja, här har vi damen som försöker låta som Doro, men det blir mer som en blandning av Tarja ovh Doro och låter helt enkelt metalopera. En bra platta, men inte riktigt hårdrock. Sköna ballader helt enkelt. Man blir rent ut sagt gråtmild. Säkert bra för dem som gillar det. Jag kan som sagt hitta vissa sköna låtar och stunder, men det blir bara för mycket, inte min grej riktigt, men jag måste ändå ge plattan ett hyfsat betyg på grund av bra sång, musik och bra texter. Betyg:3 Här kan ni se videon: http://www.lastfm.se/music/Angel/_/A+Woman's+Diary
...inte riktigt då, men för en torsdag i alla fall. Nu har vi spisat plattor och diskuterat och recenserat. Allt från Y&T, Blackfoot, Uriah Heep, Matt O Ree band, Lars-Erik Mattsson med flera, med flera, samt drömt om sommarens Sweden Rock Festival. God natt, kommer lite recensioner senare.
Sveriges svar på ZZ-Top. Clas Yngström och hans Sky High. 1985 kom deras tredje platta Freezin´Hot, och som blev deras riktiga genombrott. vem har inte dansat sig svettig till I Ain´t Beggin´? Själv glömmer jag inte Åsele Marknad samma år, parkeringen utanför Trillen, I Ain´t Begggin´på högsta volym i en öppen amerikanare och ett tjugotal studsande partysugna människor runt om bilen, det här var rock´n roll då den är som bäst. Jag blev helt såld på denna bluesrock, och ett år senare kunde jag se Sky High live i Umeå. Jag var så nära den låga scenen att jag ramalde in på den och hamnade under Clas mikrofonstativ, han tittade lite irriterat på mig innan några vakter hjälpte mig bort. Snacka om närkontakt. Gillar man ZZ-Top, gillar man blues, gillar man rock, gillar man bra gitarrspel, ja då gillar man Sky High och denna platta.
Visst är det spännande när man dyker ned i högen bland de fyra hundra LP-skivorna och hittar dessa klassiker. Queen City Kids och plattan Black Box är en annorlunda platta där musiken är klart 70-tals influerad rock. Bandet bildades redan 1968 och spelade under 12 år på olika barer. 1976 fick de öppna för Rush på en spelning, och de tog sedan namnet Queen City Kids och kunde spela in sin första platta 1981. Sedan blev det turne med April Wine, Ozzy Osbourne, Joan Jett och Blue Öyster Cult. 1982 släpptes andra plattan Black Box på CBS, men plattan blev inte den succé som man väntat på CBS, och de beslöt att inte släppa fler plattor med gruppen. Gruppen splittrades och medlemmarna fanns med i lite olika band, tills man i slutet at 80-talet återuppstod med samma medlemmar, och sedan dess så spelar man med jämna mellanrum i sina hemtrakter runt Saskatchewan i Regina. 2007 blev bandet invald i kanadensiska Music Hall Of Fame. I alla fall är plattan Black Box en riktigt kanonplatta, låten Dance blev en hit, och låten Black Box och Chains är riktiga höjdare. Rekomenderas starkt för den som har en plats över i skivstället och vill lyssna på något inte traditionellt.
Detta är en platta som inte många har. Den kom ut 1983 och måste vara en av de bästa svenska debutplattor som gjorts. Svensk 80-talshårdrock när den är som bäst, och vad kan bli fel egentligen med Björn Lodin bakom mikrofonen. Björn Lodin är ju annars känd som mannen med rösten bakom bland annat Baltimoore. Men bandet Six Feet Under bildade han och några kompisar under gymnasietiden, och de skrev några låtar själva och gjorde en inspelning av detta, och man släppte även en platta 1984 med namnet Eruption. Detta blev emellertid starten för Lodin, och 1985 flyttade delar av bandet till Stockholm, där det splittrades. Det dröjde ända till 1989 då Lodin släppte den första av tio Baltimooreplattor. Jag tycke att det finns flera riktigt bra låtar på plattan, bland annat inledningsspåret On The Road och Is It A Go, samt smått klassiska I´m Gonna Win. Visste ni att Björn Lodin även sjöng på Krokus platta Balls och var med i bandet 1988-1989, samt i gruppen Bedlam. Six feet Unders gitarrist Thomas Larsson spelade tillsammans med Lodin på de två första Baltimooreplattorna för att sedan spela tillsammans med Glenn Hughes, för att sedan göra en rad soloplattor. I alla fall är detta en platta som helt klart slår samtliga Baltimoores plattor, tycker jag. En måste platta i samlingen.
Dessa kommer det recensioner på snart, visst, några av artisterna känner jag till, men lite spännande är det med dessa okända...kanske någon som vill komma hem till mig och ta en öl och lyssna på lite plattor på torsdagkväll??
Hellfueled Born II rock Von Groove 3 faces past Kick New horizon Uriah Heep The collection 1970-82 Altaria Divine invitation Star Queen Faithbringer Push 4 the love of the game Nugent Ted Craveman Maiden Years/Tribute To Iron Maiden Tygers Of Pan Tang Live at Nottingham R.C. Thunder Giving the game away Angel Womans diary chapter 1
Oj så skönt, la just en rejäl order till Ginza på lite blandad hårdrock. Inte mindre än 10 plattor, så det kommer nog lite roliga och annorlunda grupper här framöver, eftersom jag faktiskt inte hört talas om en enda av grupperna. Det var i "billiga" korgen, från 10 spänn upp till 49 kronor. Jag tycker det är lite skoj att med jämna mellanrum göra såna här oplanerade inköp, brukar bli mycket skit, men faktiskt en och annan godbit också. Jag ska recensera varenda en av dem, hur dåliga de än är, det lovar jag. De bör väl ramla in i slutet av veckan hoppas jag.
Senaste plattan från detta suveräna band är grym. Bandet bilades 1969 och detta är studioalbum nummer 21. Dessutom har gruppen släppt sex livealbum. Denna platta är den första på 10 år, och den är helt enkelt suverän. Denna progressiva hårdrock kommer att bli en klassiker som väl går in bland de bästa plattorna som gruppen har gjort. Låten Overload visar de gamla rötterna, och tempot är högt i den tunga "synt"inledningen. är man ett Heeper så är detta defintivt en låt som ni gillar. Nästa låt, Tears Of The World, är en melodiös och gripande låt, både text och musikmässigt. Som sagt, en platta ni bör ha. Gruppen har precis även släppt ett samlingsalbum i samband med sitt 40-årsjubileum. Den innehåller de klassiska Heep låtarna i nyinspelade och fräscha versioner, bland annat "Lady In Black", "Gypsy" och självklart också "Easy Livin'". Albumet innehåller också två helt nya låtar, jag ser med spänning fram mot att lyssna på den, recension kommer....
Jacopo Meille - sång (2004- ) Robb Weir - gitarr (1978-1982, 1999, 2000- ) Dean "Deano" Robertson - gitarr (2000- ) Brian West - bas (2000- ) Craig Ellis - trummor (2000- )
Plattor:
1980 – Wild Cat 1981 – Spellbound 1982 – Crazy Nights 1983 – The Cage 1983 – The Best of Tygers of Pan Tang 1985 – The Wreck-Age 1986 – First Kill 1987 – Burning in the Shade 1992 – Singles 2001 – Live at Nottingham Rock City '81 2001 – Live at Wacken '99 2001 – Mystical 2002 – Cybernation (The Demos) 2003 – Live in the Roar 2003 – Noises from the Cathouse 2005 – Leg of the Boot 2008 - Animal instinct
Här är det enkelt att plocka ut plattorna som gäller, nämligen de tre första. The Cage, platta nummer fyra, innehöll dock de stora hitsen, bland annat Paris By Air och Rendezvous. Men, detta var en klar övergång till det melodiösa och den amerikanska västkustrocken. För ett band som var stilbildare inom NWOBHM så var det ett klart steg bakåt, och de trogna fansen svek. De följande blev en parodi på blandad "skit", lite Tygers, lite västkust. Ingen rak linje, taskig sång, ja inte alls bra. Första 2001 försöker man ta sig i kragen och hitta det traditionella igen, men det går segt, egentligen är det först med plattan Noices From The Cathouse och senaste Animal instinct som man känner igen bandet.
Tygers Of Pan Tang bildades 1978 och är idag förutom Blackfoot mina absoluta favoriter. John Sykes är den mest kända av bandets medlemmar och han var aktiv i bandet 1980-1982, för att senare gå med i Thin Lizzy och Whitesnake. Jess Cox var originalsångaren, och det är nog hans ”raspiga” röst som är Tygers för mig och många andra. Plattorna Wild Cat och Spellbound är de två första och också de bästa enligt många, jag håller med, men tredje plattan Crazy Nights med John Deverill tillhör ändå mina favoriter och är den som berört mig mest. Den bryter mot de två första och har en svängig och hård metal samtidigt som den är melodiös. Robb Weir är denna enda originalmedlemmen som fortfarande finns med i bandet, och bandet fortsätter att leverera.
Det finns plattor man aldrig glömmer. Min första kontakt med MSG blev just plattan med ovan nämnda namn, och bland annat låten I´m Gonna Make You Mine. Det här är en platta att ha i samlingen, den kom 1983 och var den platta som öppnade ögonen på mig för denna gitarrvirituos. De flesta vet att Michael Schenker började sin bana i Scorpions för att sedan gå till UFO där han var med på sex plattor. Han räknas till en av världens främsta gitarrister och 1978 bildade han MSG. Gruppen splittrades 1984, för att återuppstå med Robin McAuley på sång 1987. MSG blev lite mildare i sin musik, men under 2000-talet har man återgått till den klassiska MSG-stilen. Idag är det Gary Barden som sköter sången, och Schenker är på väg ut i Europa och Japan för att spela med sitt band. Gillar man melodiös men rak och enkel rock med grymt bra gitarrer så är detta en platta spela.
Sista helgen i maj är det återigen dax för Nordic rock i Umeå. Det stora dragplåstret detta år blir Europe. Europe kommer även att spela i Örnsköldsvik den 7 augusti på Folkets Park.
Vi håller oss kvar lite runt 70- och 80-talet. Ett av de bättre banden under denna tid måste jag säga att den kanadeniska trion Trumph var. De gjorde tio plattar och sålde flera guld och platina i kanada. Det var nog med plattan Allied Forces som de faktiskt slog ordentligt. De är också ett band som genom åren lyckats hålla sig i stort sett till originaluppsättningen med Rick Emmet på sång och gitarr, Gil Moore på trummor och sång, Michael Levine på bas. Phil X samt Rick santers gästade båda gruppen en kortatre period. 2008 blev de invalda i den kanadensiska Hall Of Fame. 2008 gjorde de en återförening för att spela på SRF. Jag tycker att det är ett måste att ha minst några plattor av detta gäng i sin samling. Det som man säger på hemsidan är att deras musik och bandet lever och att det defintivt kommer att komma mer från dem....det hoppas vi på. Läs gärna mer om bandet på www.triumphmusic.com
