På denna blogg kommer jag som gammal hårdrockare att blogga om både nya och gamla hårdrocksgrupper och artister. Jag kommer att blogga om populära, anonyma och annorlunda grupper och artister. Jag kommer att recensera artister och skivor. Allt är mina egna värderingar. Hoppas Du har en trevlig läsning!
Den kristna kultrockgruppen Jerusalem släpper nu sin första platta med helt nyskrivet material på 16 år. Gruppen är ett begrepp i musik Sverige och har levererat rejäl hårdrock i över 30 år, och fick under 80-talet utstå svidande kritik för sin musikstil bland kristna i Sverige. Trots det kämpade de på och fortsatte leverera kristen hårdrock samtidigt med klassiska band som W.A.S.P och Mötley Crue. Jerusalem har hela tiden funnits och medlemmarna har levererat soloplattor och en del plattor med tidigare inte utgivet material har släppts. Gruppen har även fortsatt att turnera och ofta spelat för utsålda hus. - Vi känner naturligtvis att det är otroligt roligt att det är ett sådant sug på att vi ska släppa den nya skivan och intresset för att vi ska komma till olika städer och länderna, säger gruppens ledare och frontman Ulf Christiansson, till Ginza.se. Man planerar nu en turné i första steget i Sverige, Norge och Finland, men förutom dessa finns det ett antal förfrågningar från flera europeiska länder, USA och även i Sydostasien. Plattan She är inte riktigt vad jag hade förväntat mig, det finns många likheter med de tidigare plattorna, men trots att man lagt krutet på bra texter och melodier räcker man inte riktigt till. Det är svårt att nå samma höjder som på exempelvis plattan "Dancing On The Head Of The Serpent". Plattan tar sig dock hela tiden, och efter ett tag känns inledningsspåret Calling On som en gammal klassiker som man hört på någon tidigare platta. Nåja, den funkar helt klart som en bra hårdrocksplatta i mängden och lämpar sig att både laga mat till eller dammsuga till, men inte just något mer. Det bästa med plattan är nog omslaget.
Nazareth kommer med sitt nya studioalbum "Big Dogz" i februari nästa år. I samband med skivsläppet kommer man även ge sig ut på europaturné med start i Ryssland den 11 mars. Vi får hoppas att man gör bättre i från sig än på SRF i somras.
Kanadensiska hårdrockarna Danko Jones kommer till Umeå i vår, närmare bestämt den 14 april så uppträder sångaren och gitarristen Danko Jones med sina medmusiker på Idunteatern. Bandet släppte tidigare i år skivan ”Below the belt” och gästade Umeå så sent som på förra årets House of Metal. Under besöket kommer Danko Jones att uppträda tillsammans med ett förband.
Nu är det 1 år sedan jag startade denna blogg. Jag tänker nu ta mig friheten att sätta ihop en lista med de som jag tycker bästa tio plattorna som utkommit och som jag recenserat från november 2009 till november 2010. Listan behöver inte hänga ihop med de betyg som plattorna fick vid recensionerna, utan handlar snarare om hur jag upplever albumen efter lite fler spelningar.
TOPPLISTA
1. TANK War Machine 2. Y&T Facemelter 3. BACHMAN & TURNER B&T 4. ACCEPT Blood Of The Nations 5. WASP Babylon 6. ON THE RISE Dream Zone 7. FEINSTEIN Bitten By The Beast 8. IRON MAIDEN The Final Frontier 9. SLASH Slash 10. PRAYING MANTIS Sanctuary
Så kom den äntligen, plattan jag väntat på. David Feinstein, kusin med Ronnie James Dio, som började tillsammans med Dio i bandet Ronnie and The Prophets, spelade i ELF med Dio för att sedan bilda sitt eget band The Rods. På senare år har han jobbat som soloartist. Wild Dogs med The Rods tillhör mina favoriter och är en måste platta för alla älskare av 80-talsmetall. Det här är så nära The Rods man kan komma, och flera låtar känns som de kommer från plattan Hurricane med The Rods, lyssna bara och njut av inledningsspåret Smoke On The Horizon, eller Evil On Me. Sedan kommer, Rocks Boogie, en låt som kunde vara syster till Tusch med ZZ-Top, obehagligt lik. Vi har en tung Sabbath låt i Metal Will Never Die, kanske inte så konstigt eftersom det är Dio som sjunger, och den sista låt som Dio spelade in innan han gick bort. Run For Your Life är en riktig upptempo som faktiskt luktar lite klassisk Maiden blandat med Rods. Avslutningen Gambler Gambler är en tung bluesrocklåt som för tankarna till ELF och sent 70-tal. Som sagt, ett album med allt från Sabbath och Boogie Rock. Ett säkert kort, och ett album som luktar äkta 70 och 80-tal och The Rods. David spelar gitarr, bas och sjunger - och kompas på trummor av Nate Horton, och levererar metal så det ryker.
Såg häromdagen i SVT1 filmen om Anvil. Måste säga att jag är så imponerad och så förvånad över hur ett av världens första och största Metalband kan hamna så bakljuset. Två familjefäder, Riob Reiner, trummor, och Lips, sång och gitarr, som är bästa vänner sedan 15 års ålder, och i vardagen kämpar på i vanliga "Svenssonkneg". Idag är de dryga 50-år båda två, de ger all sin fritid åt musiken, lägger alla sina besparingar på att hålla ihop Anvil och fortsätta producera plattor efter 32 år. Det är inte många band i världen som hållit ihop i så många år. De tar semester fem veckor från sin vanliga arbeten och turnerar runt och spelar på små klubbar i Europa, ofta inför 10-20 personer, utan att få betalt. De har förstående familjer som stöttar dessa två i sin kamp för att slå på riktigt i rockvärlden. Anvil var i mitten på 80-talet ett band som spåddes enorma framgångar likt Iron Maiden. De spelade inför 10 000-tals åskådare med band som Scorpions och Whitesnake. Gjorde klassiska album som Metal On Metal och Forged In Fire. Det är en film som ni absolut måste se om ni får möjligheten.
TACK TANK! Jag har gåshud över hela kroppen när jag skriver detta. Vem hade kunnat tro att återförenade TANK skulle leverera en platta som lika bra kunde vara inspelad 1984. Jag var väl under 80-talet aldrig något större fan av denna grupp, hade plattan This Means War som snurrade några gånger. Nu släpper de en platta som får hakan att ramla ned till knäna. Inledande Judgement Day säger en hel del om plattans innehåll, och följande Feast Of The Devil och Phoenix Rising kunde lika bra ha gjort av den gamla klassiska grupp VARDIS. War Machine får håret att resa sig, låter som en riktig gammal klassiker av Tygers Of Pan Tang. "War Machine" är ett fullständigt superbt album! Eftersom deras historia är så lång är en del killar i bandet nya, bl.a. finns i lineupen 2010 Bruce Dickinson's basist Chris Dale och f.d. Rainbow-frontmannen Doogie White! Det här är en ren och rak 80-talsplatta som är NWOBHM när det är som bäst. Man får inget knaster och ljudet är suveränt, det är det som skiljer från de gamla vinylerna. Det finns inte en dålig låt på plattan, bara bra, nej helt enkelt suveräna. Detta måste vara en av årets comebackalbum och det är nog bara Accept som kan ta upp kampen mot detta album. Gillar man 80-tal, gillar man NWOBHM, gilllar Man Tygers Of Pan Tang, gillar man Vardis, ja då gillar man detta. TACK, TACK TANK, nu kommer min första 10:a någonsin i betyg!
2005 gjorde Russel Allen och Jorn Lande ett eget litet projekt och släppte en platta med namnet The Battle. Den blev av kritikerkåren utsedd till årets album. Men det är klart, med två extremt duktiga sångare med en gedigen erfarenhet, Jorn Lande från Masterplan och sitt eget band Jorn samt Russel ASllen från Symphony X kan det nästan bara bli bra. Magnus Karlsson är en suverän låtskrivare och ligger också bakom låtarna på denna platta som är den tredje i ordningen. Den skiljer sig en del från platta nummer två, The Revenge, som var lite av en tyngre platta. Detta album ligger mer åt det melodiösa hållet och känns bitvis lite annorlunda eftersom man är van att höra Jorn sjunga på betydligt tyngre låtar. Här kommer Landes röst fram ordentligt, och en oinvigd skulle nog kunna tro att det Ronnie James Dio som sjunger. Hans röst är bitvis obehagligt lik den bortgångne storsångaren. Det är för väl att Russel Allen får komma in mellan varven, annars skulle man skriva detta som outgivet material av Dio. Plattan börjar precis som jag förväntat mig, melodiöst och spännande. Den fortsätter rakt igenom i samma stil, inga svackor och inga toppar. Här lägger man nivån direkt på betygsskala sju, och fortsätter så. Det är faktiskt bara i mitt tycke inledningsspåret The Showdown och efterföljande Judgement Day som höjer sig en aning från de andra. Som sagt, man får precis vad man kan förvänta sig, en platta väl värd pengarna, men tyvärr utan en eller två uppstickare som kunde ha slagit rockvärlden med häpnad och skapat en ny superduo med många kommandesuccé plattor. Jag tycker att kapaciteten till detta borde finnas med just Karlsson som låtskrivare(Primal Fear, Starbreaker) och dessa två världssångare samt den tunga musikerstaben. Kanske kommer det på nästa platta.
Vad skoj, jag fick bloggkommentar av Janne Stark angående min recension av Locomotive Breath. Vi har sedermera mejlat lite mellan varandra, och jag kan nu utlova en intervjuv med Janne lite längre fram. Janne meddelar att de just nu jobbar med en ny platta. - Vi har precis skrivit på för Lion Music för kommande plattan med Overdrive. Samtidigt håller jag på med en ny trio tillsammans med Peter Hermansson (220 Volt/Norum) och Lollo (Elsesphere). Vi kör lite mer 70-talsinspirerad hårdrock. - Vet inte om du känner till mina böcker om svensk hårdrock, men jag jobbar just nu även på en "vol 3" av encyklopedin, som beräknas vara klar i mitten av nästa år, skriver Janne. - Jag har ju även släppt två plattor med Mountain Of Power (www.mountainofpower.com), samt plattor med Zello, Planet Alliance, Balls och naturligtvis Overdrive. Men det här vet ju många av den "gamla" stammen redan, och om ni nu inte visste detta och för er som inte känner till Janne Stark kommer här en kort presentation: Janne Stark (född 1963 i Karlshamn , Sverige) är ett svenskt gitarrist, låtskrivare och författare. Stark spelade in sin första 7 "singel med bandet Paradize 1979, sedan bildades bandet Overdrive 1980. Han släppte 12 "MLP reflexioner år 1981, varefter bandet av släppte album Metal Attack (1983) och Sword and Axes (1984). Bandet splittrades 1985 and Stark bildade Overheat med före detta Overdrive-sångaren Pelle Thuresson. Bandet varade bara några år och gjorde ingen officiell inspelning.
År 1991 deltog Stark i den nationella tävlingen gitarr Guitar Battle, där han gick till final två år i rad, vilket gav honom spår på CD-samling Guitar Heroes Of Sweden.
År 1995 Stark bildade bandet Locomotive Breath .Bandet släppte sitt album Train of Events 1997 och 1998. Uppföljningen Heavy Machinery släpptes år 2002 och bandets tredje album Change Of Track släpptes i oktober 2005. På detta album medverkade Marcel Jacob ( Talisman , Yngwie Malmsteen ) på bas.Efter detta tog bandet en lång (och fortfarande bestående) paus, med bara en kort paus för att spela in låten "Fill Your Head With Rock" för en låt på 2008 års Sweden Rock Festival CD. År 1996 Stark släppte sin första bok, The Encyclopedia of svenska Hard Rock och Heavy Metal 1970-1996, en 400 sida encyklopedi med fler än tusen svenska band. År 2002 släppte han Volym 2. Båda böckerna släpptes av Premium Publishing . Förutom att spela gitarr i hans ordinarie band, har Stark också gjort gästspel på inspelningar av många band, bland annat Narnia , Blinded Colony , Faith , VII Gates , Chris Catena , Rod Chappell Band , Audiovision , [3]från underläge (featuring tidigare Samson - sångare Nicky Moore ), [4]Pietari etc.
Han är också ansvarig för layout och / eller bilder för album av sitt eget band, liksom Pietari, Neon Rose , Zeelion , Axia , RAW , Har Mercy och andra.
Ytterligare mer ett album med sitt samarbete med sångaren Chris Catena , döpta Teenage Rampage , kommer att släppa sin debut under 2008.Också det uppståndna Overdrive släppte nya albumet Let The Metal talk på Lion Music i januari 2008. [6]
Under 2007 Stark gick samman med Björn Lodin och Mikael "Nord" Andersson i ett helt nytt band som kallas Balls .Banden debutalbum Chameleon släpptes i oktober 10, 2008, men bandet upphör kort efter dess release. Janne och Mikael skriver låtar tillsammans för ett kommande soloalbum av Mikael.Janne har också bidragit med gäst gitarrer på släpp av av Thalamus , MOB , Alyson Avenue och Tower Of Stone .
I augusti 2008 The Encyclopedia of svenska Punk publicerades av Premium Publishing, skriven av Peter Jandreus, men där Stark krediteras för layout, ytterligare text och forskning.I mitten av 2008 Janne började arbeta på sin egen encyklopedi tredje av svenska hårdrock, kommer att släppas 2010 (Premium Publishing).Stark håller också på att skriva en historia av svenska Hard Rock & Heavy Metal också på under 2010. [8]
Under 2007 Stark började samarbeta med Token / Scudiero keyboardisten Mikael Rosengren i det som skulle bli bandets Constancia .Bandets debut "Lost And Gone" släpptes för gränsfrågor Records i juli 2009 och en release i Japan på King Records (med bonusspår "Wasted") håller på att släppas.
