Gubbrock

Vi har väntat länge, världen har väntat länge. När ska Gary Moore komma tillbaka i rampljuset? Efter att ha släppt några av världens största hits och spelat i ett av världens bästa band, Thin Lizzy, så har Gary valt att under de senaste tio åren lira blues och spela in bluesplattor. Han sa då att tiden med hårdrock på repetoaren är förbi. Han är inte på något sätt en dålig skapare av klassisk blues, utan snarare tvärtom så har han fått många att få upp ögonen för denna typ av musik. Men det hjälper inte, det är ändå en för smal publik. Han valde att göra comeback på hårdrockscenen på SRF, bara spela gammal god hårdrock á la Moore. Det gjorde han också, men var det för att plånboken börjar bli tom eller för att det var roligt? Han säger att en ny hårdrockplatta ska vara på väg, men jag tvivlar. Jag tycker det såg ut som en dag på jobbet, han är otroligt duktig och han levererade precis det alla 20 000 ville ha. God hårdrock á la irländsk blues. Men jag tycker ändå man ska kräva mer, han tittar inte ens på oss i publiken. Han gnuggar gitarren för kung och fosterland med slutna ögon, kisar möjligtvis lite ibland, nej idoljuryn hade nog totalsågat hans utstrålning. Gary Moore lever än så länge på sina gamla meriter, och visst, det låter gudomligt bra. Han har tidigare fått kritik för sin dåliga sång, men nej, den är bra, faktiskt kanske bättre än tidigare. Detta hade kunnat bli en konsert med absoluta toppbetyg, men hans passivitet , lite väl långa gitarrsolon och totala avsaknad av charm drar tyvärr ned det hela. Men, man har i alla fall ytterligare en livekonsert att stoppa i portfolion.