Y & T - Festivalens mest underskattade spelning
Det här måste tillskrivas festivalens höjdpunkt och mest underskattade spelning. Vem placerade ett av världens bästa band på sweden stage? Trångt för de många tusen i publiken. Dessa grabbar skulle naturligtvis ha spelat på Festival stage, och Nazareth kunde ha intagit deras plats på lilla scenen. Ett band som vill, som kan, och som levererar och har kontakt med publiken, glädje i sitt lir, ja de förtjänar att stå på en stor scen. Det syntes lång väg att detta klassiska band älskade att stå på scen igen, det var en enorm spelglädje, och på vilket sätt man levererade. Gamla klassiker från Black Tiger och Eartshaker, men även från den nya kanonplattan Facemelter, som exempelvis hiten Coming Home. Att Y & T är kult råder det ingen tvekan om, andra grupper och artister stod och hängde backstage och framför scenen med sina tungor hängades, bara för att få en chans att se dessa legendarer. Jag är helt övertygad om att gruppen fick en rad nya fans, eller som Per Bjuhr sa: "Vilka är det här? De är ju skitbra, riktigt jäkla bra!" Så var det, riktigt jäkla bra!
Att trummisen sen liknar en kompis i Burträsk gör inte saken sämre...
