Gubbrock

Ja, då var vi där, riktig, riktig gubbrock. Nazareth, ja det känns som de stod på sin topp när jag föddes, och likaså Bachman & Turner Overdrive. Två lika klassiska rockband som bäddat vägen för många av våra i idag moderna grupper. Detta blir något av en kombinerad recension av dessa båda gruppers spelning, bland annat för att de båda spelar riktig gubbrock och har många klassiska låtar, men även för att de spelade från festivalscenen med samma förutsättningar vid ungefär samma tidpunkt fast olika dagar, och hur två spelningar då kan bli så olika. Vi börjar med Nazareth. Jag vill, jag önskar och ber, att det skulle bli bättre, men det går inte, hur jag än vill. De har alltid tillhört mina favoriter och jag tror att alla deras vinyler ligger i en bunt. De har skapat kultlåtar som Love Hurts och pumpat ut klassiska plattor som Hair Of The Dog, Razamanaz med flera. Det här har kunnat bli hur bra som helst, eller åtminstone som sist de var på SRF. Men frågan är bara, hur trött får man se ut på en scen. Storbildskärmarnas insomning av McCafferty gav en bild av en sliten, trött nästan tandlös gammal gubbe. Tänk att denna McCafferty är Axl Roses stora förebild som sångare. Nåja, inget fel på musiken och ljudet, klassikerna satt där, men vart var känslan och publikkontakten, några tafatta försök, men stämningen kom aldrig i topp. Hade faktiskt funkat lika bra med en poster av McCafferty hemma på väggen och stereon på högsta ljud till Love Hurts. Tråkigt, jag älskar Nazareth, men tyvärr är nog deras tid förbi. Nästa gång får man köpa en dvd med en livekonsert från 1975.



Så en riktigt trött McCafferty...

Hur var då förväntningarna på de riktigt gamla gubbarna Bachman och Turner, ja inte höga direkt. Kanske var det detta som gjorde detta till festivalens överraskning. Tänk att se gammla gubbar i farsans ålder rocka lös med tung, tung hårdrock. Fred Turners röst verkar bättre än någonsin och tänk att deras första platta kom 1973. Det här är grabbar som kan och som vill. De levererade verkligen en av de bästa och tyngsta spelningarna a la gubbrock på festivalen. Gubbarna har hittat varandra igen och kommer nu att släppa sin första gemensamma platta sedan 1984. Alltså 26 år sedan, helt sjukt. Men till skillnad från Nazareth så finns här spelglädje och vilja, ser verkligen fram mot deras nya platta.



Bachman till vänster och Turner till höger