Gubbrock

Praying Mantis är ett engelskt NWOBHM-band som är mest känt för alla artister från gruppen Iron Maiden som har spelat i bandet, bland annat Paul Di'Anno, Bob Sawyer, Dennis Stratton och Clive Burr. Även sångaren Doogie White, som var aktuell för Iron Maiden under 1990-talet, har också sjungit för bandet. Bandet har varit relativt okänt i Sverige, men i och med spelningen på Sweden Rock Festival detta år så hittade man en ny publik, och plattan Sanctuary som kom 2009 var inte lätt att få tag på. Deras första platta kom redan 1981. Sanctuary är en riktig skön platta, bra melodier, bra röst och bra musiker. Jag föredrar hellre att placera albumet i genren AOR. Melodiöst och skönt, perfekt i soffan en lugn kväll med en bra tidning och lite chips. Jag hittar ingen låt som direkt sticker ut åt något håll, utan det är jämnt skägg. Såna plattor brukar ofta bli tråkiga, men av någon anledning blir inte den här det, så jag måste nog låta den snurra några varv till för att hitat de riktiga godbitarna, de brukar ju komma efter ett tag. Men, absolut en platta för all som gillar AOR när den är som bäst.

Betyg: 7/10

Här kommer en låt från plattan!

Ny platta från en av våra största inom hårdrocken. Mytomspunnen, medicinskt under, levande död, kalla honom vad ni vill, men Ozzy verkar överleva det mesta. Nu ska man forska på 61-årings kropp, han borde ju vara död för länge sedan. Senaste plattan Scream, ja, jag skriker. Kan inte bestämma mig, är det bra? Är det Ozzy? Ja, det är det och han kommer att sälja hur mycket som helst bara för att det är Ozzy. Men jag saknar det gamla Ozzy, har faktiskt varit tvingad att spela en rad gammla Ozzyplattor för att kunna skapa mig en bra bild, och man kan bara konstatera att han aldrig kommer upp i klassiker som Diary Of A Madman eller Ozzmosis. Man saknar faktiskt Ozzys känsla för melodiös men hård rock, han gör bra försök med Let Me Hear You Scream Let It Die. Men, nej, tyvärr Ozzy. Av mig får du inget toppbetyg, den tar sig efter några varav på skivtallriken och jag ger plattan en plats i mitt skivställ. Naturligtvis blir plattan en dundersuccé, bara för att Ozzy är Ozzy, allt annat vore oväntat.

Betyg: 5/10

Tick tack, tick tack, så börjar den nya plattan från dessa hårdrockande danskar som gjorde debut 1982, och idag anses de vara danmarks största export av hård musik. Sedan brakar det lös, snabbt, ösigt, hårt, melodiöst. Första låten Pandemonium är tung. Sedan blir det mer melodiöst, N.V.U är en riktig skön rockballad som fastnar direkt. Tredje spåret Little Drop Of Heaven har jag tidigare lagt upp videon på, och det är som sagt ett riktigt mästerverk. Samtliga låtar får riktigt bra betyg, brukar ju annars alltid finnas någon som drar ned plattans värde ordentligt. Det skulle i så fall vara tempolåten Cielo Drive som inte riktigt hålller måttet, för annars är det genomgående upptempolåtar varavat med lite lugnare som gör plattan så bra. Låten Old Enough To know kan få vilket hjärta som helst att smälta, en riktig skön balald med bra sång och gitarr. Dessutom är refrängerna så bra att de faktiskt nästan redan efter första spelningen fastnar i skallen, brukar ju annars ta några varv på tallriken inann det sker.
Jag måste säga att hela plattan luktar Red Hot and Heavy. Samma tunga stuk, fast samtidgt melodiöst. Jag skulle nog vilja vara så fräck att utnämna detta till danskarnas bästa platta av de 19 som man lyckats producera genom åren. För den som inte tidigare lyssnat på denna grupp, så tycker jag att denna platta kan vara en bra start. Sedan kan man jobba sig bakåt i tiden, finns ju som sagt var några klassiker, Red hot and heavy från 1984 och Future World från 1987. PS! Plattan är producerad av Jacob Hansen från Volbeat.

Betyg: 8/10

Så var han tillbaka igen den tyska gitarrmagikern Axel Rudi Pell. Denna platta är precis som de flesta av hans album ett verk med klassisk melodiös heavy metal. Bra gitarrspel och en suverän sång genom Johnny Gioeli. Axel Rudi Pell har varit soloartist sedan slutet av 80-talet med bandet i sitt eget namn. Plattan är inget större mirakel, utan precis vad man kan förvänta sig, möjligtvis sticker låten Too Late ut lite extra och halvmelodiösa Prisoner Of Love är riktigt trallvänlig. Det sköna med Pell är att man alltid vet vad får, man behöver inte bli besviken.

Betyg: 7

Platta nummer 18, första studioalbumet på 13 år. Spelning på Sweden Rock i sommar, nu är de gamla kaliforniarockarna på gång. Vilken platta sedan, här känns det som låtarna på den klassiska Black Tiger och Eartshaker. Bandet har verkligen hittat den klassiska sköna 80-talsrocken som gjorde att bandet en gång slog igenom med dunder och brak. Alla gamla band pratar om att hitta sina rötter på comebackalbumen, men jag tycker att få lyckas riktigt bra. Det har i alla fall Y&T gjort, och jag är säker på att man kommer att skaffa sig en hel del nya fans med denna platta. Ser absolut fram mot att se dem på SRF. Inledningsspåret On With The Show lägger ribban, de bjuder på en hel platta show. Det finns naturligtvis som på alla plattor mer eller mindre svaga låtar, och på denna platta måste man säga att det är trallballaden Shine On som gör det. I övrigt får man mycket musik för pengarna, hela 14 låtar.
Jag tycke detta med betyg är lite komplicerat, i mitt eget femskaliga system. Därför tänker jag använda mig av samma som SRF Magazine, nämligen en tiogradigskala vilket ger mer frihet i bedömningen.

Betyg: 8

Avantasia är ett power metal-projekt skapat av Edguys sångare Tobias Sammet, namnet  kommer av orden Avalon och Fantasia. Avalon är en mytisk plats i Britannien. Traditionen säger att det är en ö och att kulter och riter förekommit där i alla tider. Hittills har sju skivor givits ut (varav fem är album); Avantasia - The Metal Opera Part I, Avantasia - The Metal Opera Part II, Avantasia - Lost In Space part I, Avantasia - Lost in space part II, Avantasia - The Scarecrow, Avantasia - Angel of Babylon och Avantasia - The Wicked Symphony. Projektet beskrivs som en "metal opera" för att det finns en underliggande handling och varje sångare som deltar har en roll i denna handling. Majoriteten av låtarna är melodisk powermetal innehållande både orkestrar och körer, därmed kallas ofta Avantasia för symphonic power metal. Avantasia släppte nyss slutet i trilologin som börjar med The Scarecrow,  ett verk i två delar, som heter "The Wicked Symphony" och "Angel of Babylon". Det är ett jättelikt projekt där många stora musiker medverkar i projektet, t.ex. Sascha Paeth, Klaus Meine (Scorpions), Michael Kiske (f.d.Helloween), Russell Allen (Symphony X), Bob Catley (Magnum), Eric Singer (KISS, f.d. Black Sabbath), Jorn Lande (Masterplan), Alex Holzwarth (Rhapsody), Felix Bohnke (Edguy). Även svensken Jens Johansson (Stratovarius) medverkar. Tobias Sammet är verkligen flitig och förutom sitt jobb med Edguy har han sedan 2006 jobbat med sitt projekt Avantasia. De två sista albumen som även ges ut i en snygg samlingsbox med en bok om historien innehåller 22 låtar och ger lyssnaren över 80 minuter skön powermetal. Egentligen kan man inte misslyckas med så stora musiker i ryggen, Bruce Kulick höjer många av låtarna med sitt gitarrspel. En del av låtarna ger känslan av Alice Cooper, en del av Meat Loaf, en del av Edguy, lite av allt helt enkelt. Plattorna kräver att man lyssnar igenom dem några gånger, långa låtar, flera olika sångare, körer, långa solon, allt i en salig blandning, gör att man måste ge dem några varv på tallriken för att hitta alla godbitar.

Betyg för båda plattorna: 5

Meat Loaf, eller Michael Lee Aday som han heter, berättar i senaste numret av Sweden Rock Magazine att skivan var riktig sopig. Han menar att skivan var ett misslyckande som inte alls var en värdig efterföljare till klassikerna från 1977 och 1993. Han säger att redan då den kom ut tyckte han den var dålig, men kände ett ansvar mot alla som jobbade med skivan. Han säger också att han gjorde ett dåligt framträdande på SRF eftersom han var i fysisk dålig kondition och i dålig vokal form, detta menade han berodde på den rättsprocess som pågått länge mot Jim Steinman om rättigheten till namnet Bat Out Of Hell. Nu släpper han i alla fall en ny platta med namnet "Hang Cool Teddy Bear", och är ett storslaget konceptalbum, menar han.  Meat loaf som blivit 62 år säger att de 13 låtar som finns på plattan har plockats ut från inte mindre än 52 stycken.

"Hoodoo" är det Schweiziska bandet Krokus första album på över 20 år där samtliga originalmedlemmar medverkar. I över 30 år har Krokus varit ett av Schweiz mest framgångsrika band utomlands, och de fem bandmedlemmarna Marc Storace, Chris von Rohr, Fernando von Arb, Mark Kohler och Freddy Steady har producerat tolv toppsäljande album i hemlandet och över en miljon sålda skivor i Schweiz. plattan då, ja ett riktigt rockalbum som det svänger om, lite gubbrock a la AC/DC. Samtliga bra låtar och Hoodo Woman är en riktig hit tycker jag.

Betyg:4

Här behöver ingen älskare av hederlig rock bli besviken. Inga experiment, ingenting annorlunda. Det här är tryggt. Ett band som inte låter sig påverkas. Det är AC/DC till 90%, det är Judas Priest, det är rock´n roll. Det är full fart och det är ett band som kommer att förvalta arvet efter ovan nämnda band när de lämnar in. De gör det bra, de gör det storstilat. De kommer från Australien med två bröder i spetsen. Plattan är rakt igenom stenhård och man kan inte annat än ryckas med. Andra spåret No Way But The Hard Way ären riktig rökare och kommer att bli en rejäl hit. Högt betyg i genren klassisk hård gubbrock a la AC/DC. Skivomslaget är dessutom ett av de snyggaste jag sett på länge, och bara genom att titta på det känner man vilken musik det handlar om. Ett måste i cd-stället.
Betyg: 5

Rak-Ren-Skön- Klassisk rock. KEEL:s senaste platta är precis vad man förväntar sig. Precis det man vill ha. Klassisk 80-tals rock när den är som bäst. Det är klart att gruppen ligger i samma klass som Aerosmith, Van Halen och Journey med flera. De har också turnerat med flera av dessa stora band. Första plattan kom för 25 år sedan och en av de stora hiten var "Because The Night". Plattan är jämn, det finns ingen låt som utmärker sig åt något håll, utan en jämn bra rockplatta som känns som den vore inspelad för 20 år sedan. Rekomenderas för alla älskare av Rock´n Roll.

Betyg:4

Ibland lönar det sig att läsa Sweden Rock Magazine. Som prenumerant ramlade det in en tre låtars CD från HEAT med låten BEG BEG BEG från deras kommande album, samt två specilaskrivna låtar som endast kommer att finnas på denna CD. Visst, det låter bra, mycket bra. AOR när den är som bäst, men själv tycker jag det är synd att man valt att släppa låten BEG BEG BEG på CD före den specialskrivna TONIGHT. Jag skulle vilja påstå att TONIGHT är en av de bästa låtar i denna genre som jag hört på länge. Nåja, vill ni ha CD:n är det bara att teckna en prenumeration på SRM.

Keel släppte för tjugofem år sedan klassikern "The right to rock", ett album som producerades av Gene Simmons (Kiss) och som blev A&M Records snabbast säljande debutplatta någonsin! De har sålt mer än två miljoner album och turnerat med Bon Jovi, Van Halen, Aerosmith, Mötley Crue och många fler. Deras tre album genererade stora MTV hits med låtarna "Because the night", "Tears of fire", "Somebody's waiting" och förstås "The right to rock".
Nu är de tillbaka och levererar ännu ett album. Recension kommer.

Vilken platta, jag är mållös. Här har man väntat sig värsta mardrömsrockarna, se bara hur omslaget ser ut, och vilket rykte gruppen har, fördomarna hopar sig på himlen. Men, så kommer denna platta. Jag säger bara det, låten Babylon´s Burning är helt kanon. Den lyfter hela plattan. Efter den kommer deras version av Deep Purples höjdarlåt "Burn". Blackmoore, Coverdale och grabbarna kunde nästan inte ha gjort det bättre själv. Plattan är fylld med skön 80-talshårdrock, låten "Seas Of Fire" är ett bra exempel. Jag måste säga att Blackie Lawless har en röst som passar högt tempo såväl som ballader, hans röst är speciell och grymt bra, vilket låten "Godless Run" är ett bra exempel på. Som avslutning på hela plattan slår man till med Chuck Berrys "Promised Land". Ja, vad ska man säga, oväntat, men en platta med bredd. Jag är defintivt ett fan av W.A.S.P efter detta och ser fram mot deras spelning på Sweden Rock Festival i sommar.

Betyg:5

Den 26 februari släpper Krokus en ny platta. Det ser jag verkligen fram mot. Krokus är en grupp som funnits med länge och varit lite av stilbildare inom den moderna hårdrocken. På myspace kan man lyssna på den nya låten Hoodoo Woman, och jag säger bara det, håller övriga skivan samma klass blir detta en av årets bästa plattor. Jag älskar verkligen den låten, gå in och lyssna vet jag. http://www.myspace.com/krokusonline

Senaste plattan från detta suveräna band är grym. Bandet bilades 1969 och detta är studioalbum nummer 21. Dessutom har gruppen släppt sex livealbum. Denna platta är den första på 10 år, och den är helt enkelt suverän. Denna progressiva hårdrock kommer att bli en klassiker som väl går in bland de bästa plattorna som gruppen har gjort. Låten Overload visar de gamla rötterna, och tempot är högt i den tunga "synt"inledningen. är man ett Heeper så är detta defintivt en låt som ni gillar. Nästa låt, Tears Of The World, är en melodiös och gripande låt, både text och musikmässigt. Som sagt, en platta ni bör ha. Gruppen har precis även släppt ett samlingsalbum i samband med sitt 40-årsjubileum. Den innehåller de klassiska Heep låtarna i nyinspelade och fräscha versioner, bland annat "Lady In Black", "Gypsy" och självklart också "Easy Livin'". Albumet innehåller också två helt nya låtar, jag ser med spänning fram mot att lyssna på den, recension kommer....

Betyg: 4

En riktig höjdarplatta för AOR-älskare. Jeff Scott Soto från bland annat Talisman gör här tillsammans med Robert Säll(Work Of Art) och Erik Martensson(Eclipse) en riktigt bra platta där gruppnamnet också utgör första bokstäverna i deras ordinarie grupper. Att Jeff Scott Soto tillhör de absolut främsta sångarna inom hårdrocken råder det ingen tvekan om, och det var väl därför han fick göra ett litet kortare inhopp i Journey 2006. Jeff Scott Soto var den som sjöng på Yngve Malmsteens första två album, och han har även hunnit med en sväng i Axel Rudi Pell. Mest känd är han ändå från Talisman, där låten I´ll Be Waiting blev en riktig hit. W.E.T är deras debutalbum och en skiva som absolut håller toppklass.

Betyg: 4

Mer än 40 år i branschen. Hur orkar de? Självklart måste jag skriva några rader om deras senaste platta nu när de ska till SRF i sommar. Den kom i februari 2008 och jag lovar att den gör inte någon Nazarethsupporter besviken. Det låter Nazareth och är Nazareth. Här finns det ingen tidsanpassning av musiken, de har inte softat ned sig eller saktat av. Att Nazareth behåller sin karaktäristiska stil och sound skulle jag vilja påstå beror på originalsångaren Dan McCafferty, och med honom bakom micken låter de faktiskt fräschare än nånsin. Nazareth skulle inte fungera med en annan sångar helt enkelt. Betyget på plattan då, ja som sagt, en rak ren Nazareth, varken mer eller mindre, ger betyget 3.

Betyg: 3

Så häftigt, så bra! Tyskarna med basisten Mat Sinner kör så det ryker. Hoppas ni inte har missat detta band som bildades 1982 och gjort plattor som verkligen känns ända in i rockbenet. Matt Sinner finns även i Primal Fear, men det är i Sinner jag vill ha honom. Sinner med mer än en miljon sålda album hoppas jag inte ni missat. 17 plattor, och denna är en av de bästa. Jag älskar inledningsspåret Crash & Burn, och sedan följer bara låtar som får en att vilja skaka lös. Den raspiga rösten och den raka enkla musiken, men det är äkta rock´n´roll! En skiva att ha i samlingen - defintivt!

Betyget: 5 




Utgivningsdatum: 2008-09-19

Toto, Boston eller Foreigner?? Nej, inget av dem utan On The Rise.
Här är gruppen för alla som gillar klassisk AOR. Det norska bandet OTR gör verkligen en kanonplatta med sitt andra album Dream Zone. Inledningsspåret Lifeline kunde lika bra vara en låt en platta av Boston. Som sagt, starka melodiösa låtar i klar världsklass med Toto och Foreigner. Terje Eide som sångaren heter har en kanonröst, och hela plattan luktar Toto, Survivor...ja, allt det där riktigt bra samlat från dessa grupper. Det här måste bli ett defintivt genombrott för gruppen, och de får ett högt betyg. Någon frågade tidigare, och ja, alla skivor jag recenserar har jag i min samling. Gå förresten gärna in på OTR:s myspace för ett smakprov.
http://www.myspace.com/ontherisemusic

Betyg: