Bachman & Turner
Aldrig har jag recenserat en platta så snabbt, i brevlådan 15.30, öppnat paket 15.35, på skivtallriken 15.36, och Bachman & Turner, den stora behållningen från sommarens Sweden Rock Festival med en rykande färsk platta. Första gemensamma plattan sedan 1984, och så levererar man en kollosal rockkross. Vilken röst han har Fred Turner, och det är också de låter han sjunger som lyfter plattan. Plattan börjar med svängiga Rolli´n Along, med riktigt Status Quo gung. Följer upp med medelmåttiga That´s What It Is som känns som en lite medelmåttig låt av ELO. Därefter kommer återigen Turner på sång i Moonlight Rider och plattan är på gång igen. Därefter följer svängiga, tunga BTO rocklåtar. Jag skulle själv vilja påstå att Neutral Zone är plattans bästa låt, och att efterföljande sju minuter långa Traffic Jam tyvärr drar kvaliten på plattan, och man missar tian i betyg. Men som tur är får Turner återigen axla sången på nästa låt, Repo Man, och då är vi tillbaka i det sköna, tunga, rockgunget igen. Bara att sprätta en kall pilsner och njuta! En av höstens absolut bästa rockplattor á la tung gung!
Betyg: 9/10
