Gubbrock

Det är 30 år sedan Iron Maiden släppte sitt första album, och man har till och med sista skivsläppet sålt inte mindre än 80 miljoner album, vilket gör gruppen till ett av världens största band. The Final Frontier är gruppens femtonde studioalbum, och skall enligt gruppen själv vara en återgång till de klassiska albumen som Piece Of Mind från 1983 och Powerslave från 1984. Jag kan inte direkt påstå att jag är eller har varit något större fan av Iron Maiden, utan det är väl mest de klassiska låtarna Run To The Hills och Number Of The Beast som man diggat lös till. Är det då något fel på mig? Jag är väl inte sämre än att jag måste ge dem en chans tänkte jag. Alla pratar ju bara om detta band, och sidorna i tidningarna fylls med intervjuver och reportage, och skivan har fått bra kritik av recensenter. Nåväl, tryckte i plattan i CD-spelaren, och den börjar med intro i typiskt Maiden stil. När andra låten börjar händer något jag inte varit med om så ofta, det tunga inledningsriffet till låten El Dorado och basen gör att jag får gåshud, fanken vad bra är min första tanke. Det fortsätter egentligen i samma stil rakt igenom, rak och tung Maiden. Lagomt melodiöst som exempelvis låten The Man Who Would Be King som är en fantastiskt skön rockballad á la Maiden med härligt gitarrlir i introt med en som sig bör övergång till tyngre takter. Bästa låten på plattan är utan tvivlan den sista, When The Wild Wind Blows. Här luktar det irländsk folkmusik, och den 11 minuter långa låten kunde lika bra vara skriven av Ritchie Blackmoore. Det här är en platta jag verkligen gillar och jag måste nog faktiskt sälla mig till de som hyllar denna platta och grupp.

Betyg: 9/10