Gubbrock

När man tror att man sett det mesta, så tog jag fel! Jag har varit i Sölvesborg tre år i rad på Sweden Rock Festival, SRF, Sveriges bästa festival. Där har man matats med ett utbud utan dess like, och hört och sett runt 30 band varje gång. Det har varit svårt att välja vilket band man ska se eftersom det spelas på tre scener samtidigt. Artister som Accept, Sammy Hagar, Black Sabbath, Whitesnake, Hammerfall, Motorhead och Dio är bara några av de stora artisterna jag sett. Men, det säger jag, inget slår AC/DC och deras konsert i Globen i våras. Känslan av att se världens största band på några få meters avstånd är enorm. Agnus & Co bjuder dessutom på en show som man sällan skådat. Gamla klassiker varvat med låtar från nya albumet Black Ice. Jag vet att skivan fått blandad kritik av AC/DC fans, men jag gillar plattan helskarpt. Jag vet att många inte gillar Brian Johnsons hesa röst, men jag gillar den helskarpt. Hur som helst har jag fått se världens största kultband inom hårdrocken live, och jag lovar att de gav valuta för pengarna, för billigt var det inte. Med det vill jag ha sagt att det är skillnad på konserter och festivaler. Konserter ger en kortare upplevelse där man är laddad till 100 procent under drygt två timmar, med enorma förväntningar och inte en möjlighet för bandet att misslyckas. En festival ger en lång upplevelse under några dygn där man kan gå på halvfart. Förväntningarna på konserten behöver inte vara 100 procent, och man kan gå på sparlåga under vissa delar. Istället ger en festival möjlighet att upptäcka nya band och skaffa nya vänner. Jag sitter just nu och funderar på om jag ska åka till SRF nästa år eller på KISS på stadion. Det infaller nämligen precis samma helg.