Gubbrock

Rännaren i Norsjö, 1984, Helix, ett av 80-talets största band på väg utför. En spelning inför ett tusental personer i lilla Norsjö. Stämningen på topp. Färden dit i en gammal Saab V4 styrd av polaren Thure Forsgren. Den här kvällen skulle vi göra en liveinspelning som vi sedan skulle sälja på svarta marknaden. Kjell engström från Åsele blev vårt mixerbord. Vi monterade en mikrofon i vänster ärm och en i höger, för att sedan binda fast bandspelaren på magen. Nu hade vi ordnat stereoljud. Problemet var bara att i trängseln där framme så åkte "REC-knappen" på bandspelaren ut och in, så det blev ett riktigt ryckigt ljud. Några pengar inbringade således inte denna liveinspelning, men det var en helt suverän konsert. Vem minns inte plattan, Walkin The Razors Edge. Nu 25 år senare släpper Helix en ny platta, ren skit trodde jag. Lyssnade på lite smakprover på myspace, och det var så pass bra så jag köpte faktiskt plattan. Vilken kanonskiva, riktigt, riktigt bra rak rock´n´roll. Det kallar jag gubbrock. Jag tycktes själv minnas att Helix tillhörde ett av de hårdare banden på den tiden, nu skulle jag vill säga att det här är riktig gubbrock och gladrock. Ingen under 30 år skulle säga att detta ens är i närheten av dagens hårdrock, och kanske jämföra dem med Poodles(som jag skulle vilja påstå nästa spelar lite hårdare!!!). Omslaget är nog det hårdaste med plattan. Men så är det när tiden går. Referensramarna förändras. Trallvänligt och melodiöst på ett bra sätt. Nio låtar på plattan, men de tar slut alldeles för fort, bara drygt 30 minuter har man fått ihop på dessa nio låtar. Plattan heter Vagabond Bones och inledningsspåret The Animal Inside, sätter snabbt prägel på plattan. Femtespåret When The Bitter Gos The Better Of You, är en riktig höjdare. Jag rekomenderar starkt att ni lyssnar på plattan.

Betyg: