Gubbrock

Sedan tidigare är Mustasch, Deathstars, Wolf och amerikansk-brasilianska Cavalera Conspiracy klara.
Om det passar i tiden blir det nog ett besök här igen i juli.

Visst lever de gamla banden, och de skaffar nya anhängare. Vid vårens Nordic Rock fick jag förmånen att få se David Coverdale och hans Whitesnake live för andra gången. Första gången var 2005 på SRF och då imponerade inte den ”gamle” särskilt mycket på mig. På spelning i Umeå i våras var det andra tongångar, han gav helt enkelt järnet, och framförde låtarna med glöd och energi, samt att han bjöd på de riktiga klassikerna. Kanske en något för tidig spelning, men de runt fem tusen i publiken verkade ändå stormtrivas. Min grabb Joel var helt salig efter spelningen, och här nedan kommer hans beskrivning av bandet Whitesnake.

”Många kända gitarrister har spelat i White Snake, bland annat Steve Vai, John Sykes, Vivian Campbell och Doug Aldrich (som fortfarande är aktiv inom gruppen).
White Snake har sålt över 100 miljoner skivor.Jag tycker att ni ska prova lyssna det är värt jag lovar.             White Snake är ett gammalt band.
Som har skrivit väldigt många låtar.
Allt är inte jätte hård rock utan dom sjunger också några lungna låtar men allt är hård rock.
White Snake kommer från London.
Jag har själv varit och sätt dom i Umeå.
Jag tyckte att dom var bra från första början allt dom gjorde var en så stor upplevelse.”





Joel Edström diggar Whitesnake

När man tror att man sett det mesta, så tog jag fel! Jag har varit i Sölvesborg tre år i rad på Sweden Rock Festival, SRF, Sveriges bästa festival. Där har man matats med ett utbud utan dess like, och hört och sett runt 30 band varje gång. Det har varit svårt att välja vilket band man ska se eftersom det spelas på tre scener samtidigt. Artister som Accept, Sammy Hagar, Black Sabbath, Whitesnake, Hammerfall, Motorhead och Dio är bara några av de stora artisterna jag sett. Men, det säger jag, inget slår AC/DC och deras konsert i Globen i våras. Känslan av att se världens största band på några få meters avstånd är enorm. Agnus & Co bjuder dessutom på en show som man sällan skådat. Gamla klassiker varvat med låtar från nya albumet Black Ice. Jag vet att skivan fått blandad kritik av AC/DC fans, men jag gillar plattan helskarpt. Jag vet att många inte gillar Brian Johnsons hesa röst, men jag gillar den helskarpt. Hur som helst har jag fått se världens största kultband inom hårdrocken live, och jag lovar att de gav valuta för pengarna, för billigt var det inte. Med det vill jag ha sagt att det är skillnad på konserter och festivaler. Konserter ger en kortare upplevelse där man är laddad till 100 procent under drygt två timmar, med enorma förväntningar och inte en möjlighet för bandet att misslyckas. En festival ger en lång upplevelse under några dygn där man kan gå på halvfart. Förväntningarna på konserten behöver inte vara 100 procent, och man kan gå på sparlåga under vissa delar. Istället ger en festival möjlighet att upptäcka nya band och skaffa nya vänner. Jag sitter just nu och funderar på om jag ska åka till SRF nästa år eller på KISS på stadion. Det infaller nämligen precis samma helg.