Gott Nytt Rock År - Blackfoot del 2
Jag måste rätta mitt tidigare inlägg efterom jag fått en del synpunkter, de stormiga åren var fram till 1976. 1979 så släppte man plattan Strikes, och då kom antagligen deras största hit med låten Train Train som skrevs av Medlockes farfar Shorty Medlocke. Highway Song blev gruppens andra stora hit senare samma år. I det tidiga 80-talet så hade sydstatsrocken gjort sitt, så bandet började med att ändra sin musikstil. Ken Hensley från Uriah Heep anslöt 1983 med sin Keyboard, och man släppte plattan Siogo. Plattan sålde inte alls bra, och den efterkommande Vertical Smiles sålde inte heller. Blackfoot passade inte in i den nya rocken helt enkelt. Nu kom egentligen Blackfoots mest lyckade drag, Ken Hensley lämnade gruppen, och istället kom Axe:s sångare och gitarrist Bobby Barth in i gänget. Medlocke då valde att gå en egen väg och startade en helt ny konstialtion av Blackfoot och släppte plattan Rick Medlocke and Blackfoot 1987, vilken var helt anpassad till den nya 80-talsrocken. Fansen gillade inte detta, och gruppen tappade i popularitet. 1990 kom plattan Medicine Man - ingen succe´. Återigen bytte Medlocke uppsättning i bandet, och 1994 kom plattan After The Reign. Den plattan tycker jag själv är riktigt bra, och en återgång mot det gamla Blackfoot. 1996 lämnade Medlocke Blackfoot för gott för att istället bli gitarrist i Lynyrd Skynyrd. 2004 återuppstod Blackfoot, denna gång med originalsättningen Jakson Spires, Greg T. Walker och Charlie Hargrett samt Bobby Barth på sång och gitarr. Men 2005 dog Spires i anaurysm och idag är det Scott Craig som sköter trummorna. Gruppen har haft inte mindre än 25 olika medlemmar sedan starten, men Walker och Hargrett är de som finns kvar av originaltappningen. Dessutom är tröjan jag köpte med Blackfoot värd vartenda öre, det är en av mina livs bästa investeringar.....
Blackfoot del 1
Blackfoot är det band som är mina allra största idoler. Bland de första plattor jag fick tag på i början av min hårdrockera var just en från Blackfoot, nämligen Siogo. Inte den bästa, men väl då, i början av 80-talet, och låten Send Me An Angel, var en låt som gick rakt in i hjärtat på även den mest hårdrockkritiska människan. Efter det bara fortsatte det, jag köpte allt i min väg med Blackfoot. Vilka plattor! Jag måste hävda att man inte är en riktig rockare om man gått igenom 70- och 80-talet utan att göra möte med denna fantastiska grupp. Blackfoot bildades 1970 i Jacksonville i Florida, och trots att de var ett sydstatsrockband så var det i genren hårdrock som de slog. De har haft en rad succé- och hitplattor, bland annat Strikes 1979, Tomcattin 1980 och Marauder 1981. Gruppen splittrades 1985 just efter det att Ken Hensley, låtskrivare och keyboard i Uriah Heep hade anslutit sig till gruppen. Grundare av bandet var Rick Medlocke och Greg T. Walker, och namnet Blackfoot tog man eftersom bandmedlemmarna hade indianskt blod i sina ådror. 1971 lämnade Medlocke och Walker bandet för att bli medlemmar i Lynyrd Skynyrd. Därefter var det några stormiga år, och bandet återuppstod igen i augusti 1972, och efter många turer så kunde gruppen släppa sitt andra album 1976, det var plattan Flying High.
Fortsättningen följer……
PS! Jag har haft förmånen att se detta band live på SRF, och en sak är säker, det är den bästa livespelning jag sett!
Work Of Art - Artwork
Eftersom jag recenserat skivan W.E.T så känns det som jag även bör göra en liten kommentar runt Work Of Arts platta där Robert Säll (W.E.T) ingår som kompositör och gitarrist. Detta är en grupp med tre kostymklädda herrar, förutom Säll så är det Lars Säfsund på sång och Herman Furin på trummor. Att kalla detta hårdrock, ja det blir svårt för mig. Pop skulle jag snarare vilja säga, kanske hårdpop!!?? Ja, det låter mycket Toto, och är som sagt en platta för alla som gillar melodiös rock. Jag köpte den i början av 2008 då den släpptes, men jag fastnade aldrig riktigt för musiken, så den blev faktiskt liggande tills W.E.T släppte sin platta, och jag var tvungen att gräva fram den och försöka ge plattan en chans till...men, nej, inte riktigt min smak. Inga låtar som fastnar, och ganska ordinära texter och melodislingor. Då är W.E.T betydligt bättre tycker jag.
Betyg: 3
Releasedatum:
2008-02-20
Budgie - första heavy metal bandet?
Jag vet att jag har en del läsare som förordar den äldre hårdrocken, och vill att jag ska skriva lite om den. Jag är ju själv en inbiten 80-talare, var lite för ung på 70-talet, men jag hann ändå med att få lite njutning av några klassiska band. Ett av banden jag tidigt fastnade för var Budgie. Detta band är nog tämligen okänt för de flesta, men då ska jag slå fast några saker. Budgie är ett brittiskt rockband som bildades 1968. Gruppen anses av många ha haft ett stort inflytande på heavy-metal genren och det är många rockband som har inspirerats av detta band, och de anses i branschen också vara ett av de allra första heavy metal banden. Budgie upplöstes 1983. 1999 återförenades Budgie (Burke Shelley, John Thomas och Steve Williams) och har sedan dess varit aktiva. 2003 anslöt sig gitarristen Simon Lees till bandet. CD:n "You´re All Living In Cuckooland" utkom november 2006 vilket var den första på nästan 25 år. Därefter hoppade Lees av, och Craig Goldy (f.d. Dio) har sedan dess varit gruppens gitarrist. Både Metallica och Iron Maiden har gjort covers på deras låtar. 12 plattor har gruppen hunnit med, och den platta som fick mig att fastna för dem var faktiskt nummer 10 som kom 1982, det säger väl det mesta. Sista plattan "You´re all living in cuckooland" är en typisk Budgieplatta, men den når inte samma nivåer som de gamla plattorna. Vill ni provlyssna lite och veta mer om gruppen, gå in på http://www.budgie.uk.com
Betyg: 
Rockens drottning
Doro Pesch, eller Dorothee Pesch som hon egentligen heter, är defintivit hårdrockens drottning. Har ni inte hört henne, så rekommenderar jag starkt att prova på en platta av henne, och då plattan Classic Diamonds från 2004. På den plattan visar denna metalsångare från gruppen Warlock vilken röst hon har, där hon tillsammans med symfoniorkestern "The Classic Night Orkestra" gör några riktiga höjdare, och bäst är hennes och orkesterns tolkning av Judas Priest låt Breakin The Law. Det blir ett mäktig sound med hela orkestern bakom. Det sköna med Doro är att hon varvar riktiga metall-låtar med sköna ballader, och varvar mellan engelska och tyska. Doro har sålt över 2 miljoner plattor, och jag måste erkänna att jag hade stora förväntningar innan hon skulle göra entre på SRF:s stora scen och hon infriade alla. Det var en helt sanslöst bra konsert. Denna 46-åriga rockdrottning är kanon! Doro lämnade Warlock efter fyra plattor eftersom hon var den enda originalmedlem kvar och namnet Warlock tillhörde skivbolaget. Hon har emellertid efter flera år återfått rättigheterna till namnet Warlock.
Doro - Classic DiamondsBetyg:
Releasedatum:
2004-10-06
